Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
Tionde Kapitlet.
hwarandra. Men är det sannt, och wår broder lifwäl icke mycket
bekymrat sig deröfwer, då bedja wi honom befinna sig. Wi wilja
dock nu icke döma utan blott hjertligen förmana wid Guds
barmhertighet i Christus Jesus och bedja till Gud, att wår
broder måtte få nåd att inför den allseende Guden bekänna sin synd,
ransaka och pröfwa, huru det står till, ödmjuka sig, haswa att
uppå sig samt iakttaga ett sådant stick i ord och umgängelse, att
menniskor, må kunna se, att wi i tron lefwa i umgängelse med
Jesus. Är det åter icke sannt utan ett lögnaftigt rykte, då
hörer det till dessa lidanden, som alla Herrens wittnen måste för
sitt nit uppbära, men som också utan twifwel äro af den trogne
Herren tillstadda till någon behöftig tuktan. Emellertid lärer
det hafwa uppwäckt mycken förargelse i hela tratten omkring **,
och wår broder förstår nog, att han nu på en tid icke kan
anwändas såsom kolportör der på orten. Herren Jesus hålle of
nere i ödmjukhet och i hans fruktan samt i ett tyskt och wärdigt
uppförande och beware of från alla fall för de mångahanda
frestelser, djefwulen anwänder för att förderfwa den enskilda
menniskans själ och äfwen derigenom Guds rike. Måtte Herren, så
mycket möjligt är, afwända all förargelse och leda allt till en god
utgång!” Till en annnan broder skref han: ”Wi, arma
warelser, som blifwit förda längre ut på stridsfältet mot diefwulens
mångfärgade här, äro alltid föremål för en särskild censur... Gud,
du allena wise, trofaste och mäktige Gud, håll oß du så troget wid
handen, att wi ingen förargelse gifwa, om ock alla wilja
förargelse taga.”
Då med åren nya, friskare krafter tillkommo i stiftelsens
styrelse och Rosenii egna kroppskrafter började aftaga, deltog han
mindre flitigt i de öfriga inom stiftelsen förekommande frågor;
då någon wigtigare sak behandlades, fann man honom likwäl
alltid på platsen. Han intog då wanligen, när stundom nya, i
hans mening äfwentyrliga förslag bragtes à bane, mer en
tillbakahållande än en framåtdrifwande ställning.
Huru hans werksamhet inom stiftelsen af den nuwarande
styrelsen bedömes, det framgår af några ord i deß i år utgifna
berättelse för 1867 års werksamhet, der det om Rosenius heter,
att han ”genom sitt trogna, djupa wittnesbörd om Herren
Christus, sin vaflåtliga, kärleksfulla nitälskan för de dyrköpta själarna,
sin stilla och fasta hållning i de kyrkliga stridsfrågorna, samt
särsfildt såsom wår missionstionings redaktör, warit i så många
hänseenden för stiftelsen af den högsta betydelse och såsom
medlem af deß styrelse ådagalagt den förening af kärlek med wisdom
och warsamhet, hwilken wid en werksamhet sådan som stiftelsens
är synnerligen dyrbar”.
Då wi för att, så widt möjligt är, framställa en trogen
bild af den man, hwars lif och werksamhet wi teckna, alltid sökt
anföra så mycket, som stått oß till buds af hwad han sjelf till
fina wänner talat eller ftrifwit om sina egna erfarenheter, med-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
