Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
Tionde Kapitlet.
detta, ty jag tror, att det skall glädja dig, såsom en af Herrens
”små drängar”, att höra, det bestämdt ett (om icke flera?!) af
din Herres älskade, dyrköpta får haft werklig wälsignelse och gagn
af hwad du fått strifwa. Käre broder, du har allt fått den rätta
blicken in i nådeliswets och den sanna helgelsens hemlighet
(andra må säga, hwad de wilja); iy sanning äro dessa ord (pag.
55): ”Ingen lag, intet hot, ingen förskräckelse för helwetet gör
mig start i striden; men blir mitt hjerta upptändt af fröjd och
kärlek, då är jag start, då springer jag lös ur den
mäktigaste boja, då förmår jag allting”., att jag aldrig måtte
glömma detta!”
Många woro de wänner, hwilka då n:o 51 af
Wättaren utkom, uppmanade Rosenius att swara derpå; ja till och
med från wårt brödrarike Norrige kommo bref i detta syfte.
Men han wille det icke. Till en broder i landsorten, hwilken i
bref till Rosenius ytterligare framhållit samma anmärkningar mot
n:o 4 som Wäktaren, skref han deremot ett swar (den 28 Juli),
hwilket wi låta här följa: ”Under__mycken tacksägelse till Gud
har jag läst ditt bref af den 16 Juli. Han gör allting wäl.
Jag tycker mig nemligen se, huru ense wi nu äro i sak, om wi
ock göra anmärkningar i afseende på ord. Ja, käre broder, jag
är fullt ense med dig derom, att wi äfwen böra bruka salt, och
det på fullt allwar - saltet är ett godt ting, då det rätteligen
brukas att allwarsamma förmaningar och bestraffningar måste
lika wißt anwändas som evangelii hugswalelser; och isynnerhet
att wi på fullt allwar öfwa oß att göra efter alla ordets
fordringar, ty just derigenom få wi det allrafinaste, klaraste
förstånd i själawård. Att detta är och warit Pietistens mening,
det kan du se redan af n:o 1 d. a., men isynnerhet af en hel
mängd n:ror i de förra årgångarna, hwilka n:ror du i registren
återfinner under t. ex. följande rubriker: ”Om helgelsen”, ”Om
föttets dödande”, ”Wandra din höga kallelse wärdigt”, ”Små
synder”, ”Om goda gerningar”, ”Helgadt warde ditt namn”,
”Hustaflan”, och hela förklaringen öfwer Col. 3 kap., som
upptager flera art i twå årgångar. — Nå, detta erkänner du, t. o. m.
anmärkaren i Wäktaren erkänner det.
”Men kan då någon förstå, hwad som kom åt Pietisten,
då n:o 4 framföddes? Ännu i dag kan jag ice annat förstå, än
att hela den förbryllande hemligheten ligger blott i det gamla
fända förhållandet, att hwar och en skådar en sak blott från
sin egen synpunkt. Om du endast djupt och grundligt
försätter dig in uti ett rätt ”swagt” och ”sjukt” fårs belägenhet, en
själ, som är färdig att förtwifla ”öfwer all sin uselhet”, sitt
”fåfänga” ropande, bedjande, kämpande och åfallande om kraft
att kunna göra och wara, hwad den Helige Guden fräfwer, ett
lagdränkt sinne, ett ”frossadt rör”, en ”rykande weke”, korteligen
en själ, som redan så lider af träldomsande, ja just deri har
sin sjukdom, att den ser blott på sig och icke på Christus och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
