Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det andra årtiondet af werksamheten i Stockholm.
235
han wet rätteligen, att Christus är död för wåra synder, men
tommer icke ihåg, att wi stola ock dö med honom från synden
och lefwa rättfärdigheten; han will wäl taga barnet Jesus upp
såsom Israels tröst, men betänker sig wid att göra för
Honom, såsom sedwänja war i lagen.” Längre fram åter, sedan
insänd. talat om, huru det hör ”till en god wingårdsman, att
han har en knif till att rensa med, och icke blott att han har
den, utan att han brukar den”, och att det wore ”oriktigt att
måla oß en wingårdsman utan denna knif”, tillägger han:
”Detta har Pietisten på flera ställen i de gamla årgångarna af
sin tidning tydligen wisat oß. Den har äfwen framhållit den
wigtiga anmärkning (som ock ligger i öppen dag), att det är just
de grenar, som bära frukt, hwilka rensas och skola rensas. Långt
ifrån således att Pietisten skulle mena, att de troende icke tåla
förmaningar och bestraffningar, hwad lefwernets rättfärdighet
angår, menar den twärtom, att det endast är för dem
förmaningarna, hwilka i så rift mått finnas i de apostoliska brefwen, äro
skrifna, och att de älska dessa förmaningar, gerna höra dem för
att också med Herrens nåd kunna göra dem”. Med detta
erkännande tycka wi för wår del, att insänd. sjelf återtager alla de
anmärkningar han gjort. Icke så Red. i sina noter. Dessa
äro alltigenom angripande. Men det är ju ett erkändt
förhållande, att hwar och en uppfattar och bedömer tingen blott från
sin egen ståndpunkt. Huru annorlunda bedömer icke då, i rent
naturliga mål, t. ex. den nyß på lefnadswägen införda
ynglingen i sin oerfarenhet denna wäg, emot den med deß faror och
beswärligheter förtrogne mannen eller den derunder grånade
gubben! Och huru olika betraktar icke en sjuk det helande
läkemedlet och läkaren, emot den som sjelf ännu är helbregda! Så
äfwen på det andliga området. Der äro hemligheter och
förhål-Landen, som man omöjligen kan rätt bedöma från hwarje
andlig ståndpunkt.
Wi lemna således dessa anmärkningar i Wäktaren, hwilka
hwar och en kan läsa i n:o 51 för 1856, och wilja i stället se,
huru andra gjorde sig till godo samma n:o 4 af Pietisten. Straxt
efter emottagandet af detta nummer stref en nu i wår kyrkas
tjenst anställd lärare, hwilken wid denna tid i Upsala beredde
sig för sin blifwande prestexamen (den 24 April), till Rosenius:
”Lack, du käre broder, för din sista Pietist; den har gjort mig
mer godt, än jag för någon menniska kan uttala. Jag håller
just på att nu på morgonen läsa den, men tände mig owilkorligt
manad att en stund afbryta för att säga dig, huru mycket godt
du, eller fasthellre Herren genom dig, dermed gjort min själ.
Ack, jag har gått så länge och arbetat med mig sjelf men utan
framgång, jag har ”striat och drifwit på mig, men det har
blifwit blott allt wärre och wärre”. Men nu ser jag felet och
derjemte boten mot felet. Gud hjelpe mig att kunna blott
förblifwa enfaldig wid Iesus; o, då har jag ro! Jag har skrifwit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
