Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det andra årtiondet af werksamheten i Stockholm.
245
är den, of fänner, Herren är den, oß dömer, Herren är ock den,
som kan bewara of under alla wårt hjertas uselheter, ja, Han
är ock den, som kan hugswala och en gång gifwa hwila. Detta
är min tröst”.
Något ur hans inre från denna tid, wåren 1857,
framträder i följande rader till en broder i landsorten, hwilka wi nu
låta följa: ”Så tung och officklig jag är, kan jag dock icke
underlåta att skrifwa några ord till swar på det lifliga, kära,
warma bref, jag af dig erhöll för några dagar sedan. Dyre
broder, broderi Anden, broder i striderna och i hoppet, jag säger
blott ett amen till hwad du antyder om det ”trätosamma folket”,
som så idkeligt ”talar lögn” i wår själ och ”hänger slöjor för
wåra ögon”. Men o, hwilken trofast Frälsare, som också lika
oförtrutet uppsöker oß i rätta stunden, hwarhelst en Maria
gråter efter Honom och för sorgedoket icke kan känna Honom, ja,
sörjande klagar för den förmente örtagårdsmästaren, att lifet
är borta hon sökte icke mera och skulle dock icke hafwa
glädjen att finna, det hon sökte, men har likwäl glädjen att hafwa
inwid sig så tusenfaldigt, millionfaldigt mera, än hon sökte,
hafwa Honom lefwande. Så, menar jag, skall det wäl ock gå dig
och mig och alla sörjande i Zion, då en gång alla slöjor äro
borta, och den underlige brodren icke mer gör bröderna till
förrädare och Benjamin till tjuf, utan bekänner: ”Jag är Josef,
eder broder”! Ja, käre stridsbroder, en gång, ack ja, en gång!
Måtte wi blott intill deß uthärda och emellertid hålla god
wänskap med honom, ja hellre lida allt och fly från allt än försaka
hans wänskap och närwaro. Det är dock, efter allt hwad jag
försökt, den enda fällheten, som förtjenar det namnet. Jag sitter
här på Hufwudsta i min ensamhet för arbetets skull, en half
mil från den hwimlande brokiga blandningen af uppmuntrande
och ängslande föremål i Stockholm och fänner, hwad Rutström
omsider sjöng:
Nu trifs jag i min ensamhet,
Mår bäst wid Jesu sida,
Will der i ro för all förtret
Men bröllopstimme bida.
Jag hwilar i min tysta dal,
Der anden, lik en näktergal,
I stilla lugnet qwittrar.
-
”Dock, icke få wi alltid hållas inom eremitaget; i morgon
måste jag in i den stora staden för att predika; men jag will säga,
huru ljust och oumbärligt för wårt ewighetslif, för anden, för
lifwet med Christus, att också komma ensam med honom
tillhopa och lefwa något med Jesus allena.”
Det oaflåtliga arbetet hade emellertid angripit hans helsa.
I Juninumret af Pietisten måste han för sjuklighets skull afbryta
betraktelserna öfwer de tio buden och införa ett af prosten Holm
1789 ffrifwet bref till ”Guds barn under trons dunkel och
owißhet”. Sedan han blifwit något återställd, gjorde han under Juli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
