Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
Tionde Kapitlet.
predikstolen eller, såsom tyrkans inredare och föreståndare Scott
kallade den, ”pulpeten”, eller jag står nedanför densamma, det
är ett och samma fel i form; ty hela anstalten står ju utom
statskyrkans former. För Herren Christus och för mitt samwete
är det ock detsamma, hwilket jag wäl kunde med Guds ord
gifwa skäl för; men för folket är det icke detsamma, åtminstone ide
för dem, som fitta på läktarna. Här äro nu skälen,
hwarföre jag icke heller wet, att jag något mer träder in i en
annans embete, när jag uppträder wid Grytgjutargränd, än då
jag uppträder wid Johannis östra kyrkogata. Det är ett
offentligt lärande på båda ställena, och det war ett offentligt lärande
i alla de elfwa kyrkor, i hwilka jag i somras uppträdde, och ett
offentligt lärande i hwarje nr af Pietisten. Är nu allt detta
ett afwikande från ”menftlig ordning”, så är det wißt af samma
slags afwikande derifrån, som Petrus sjelf tillät sig, då några
rite vocati ”fyrkans föreståndare” förbjödo den fistaren från
Bethsaida att lära deras folk i Jesu namn, men hwarpå han
swarade: ”Om det är rätt för Gud, att wi höra eder mer än
Gud, derom mågen I sjelfwa döma”. Si, det war samme
Petrus, som stref: ”Waren all menfflig ordning underdaniga”.
Deraf få wi det rätta förståndet om, hwad han menar med menst
lig ordning, eller rättare, hwad han icke menar dermed.
”Korteligen, jag har aldrig uppträdt till något offentligt
lärande blott på grund af den vocatio interna, jag kan hafwa,
utan endast då jag äfwen fått en yttre kallelse; och wi äro
säkert ense derom, att denna yttre kallelse är lika gudomlig och
respektabel, då man kallas genom en hop hungrande själar, som
när studenten kanske wid spelbordet fattat det beslutet att ingå i
theologiska fakulteten, tager fin examina och så har anspråt
på att också blifwa prestwigd och i församlingen anwänd, ehwad
någon menniska will hafwa honom till sin själasörjare eller ide.
Men han heter ”fallad”!
”Men nu, jag har hasteligen wisat, huru mitt samwete står
inför Guds ord, jag är af detsamma bundet, så att jag wet ice,
om jag wågar göra annorlunda, än jag gör, emedan jag tror,
att Herren Christus, som gaf sitt dyra blod för själarna, är
mer mån om dessa än om några små menftliga konsiderationer.
Skulle jag följt min egen smak, min egen menffliga känsla,
hade jag helst blifwit stilla i lugnet wid Johannis östra
kyrkogata. Det är min mäktigaste tröst, wid allt hwad man kan
döma om mig, att jag alls icke sjelf stått efter denna förflytt
ning af mina andaktsstunder, utan hellre stått emot wännernas
önskan i detta fall, såsom de sjelfwa stola wittna med mig; der
före anser jag mig nu kunna härleda allt från Gud och åter på
Honom hänstjuta allt. Jag wißte wäl förut, att det, som nu
stett, stulle blott medföra mer bekymmer, obehag, anfäktning och
mångahanda omdömen: någon annan lön tänker jag ej på jor
den få uppbära af mitt uppträdande i Bethlehemskyrkan. Herren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
