Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
Tionde Kapitlet.
synnerliga förändringar. Några har döden medfört, hwarigenom
nådesyskon gått öfwer till Guds rolighet. Kanske något mer
söndring också uppstått i följd af olika röster i predikstolarna. Dock
fan jag icke med wißhet säga sådant, ty det weɣlar och wacklar.
Och allt gör godt, äfwen föndringarna, nemligen godt för dem,
som hafwa Gud fär. Ingenting nytt sker heller under solen.
Det war ju märkwärdigt, att emellan de största apostlar, Petrus
och Paulus, kunde wara en så stor olikhet i ton och preditosätt,
att det blef olika partier för de twå inom en stad. Så kom
der ock en wältalig jude, som talade, upptänd af Anden, ehuru
han blott wißte af Johannis döpelse; och han blef medelpunkten
för det tredje partiet. Då kom det fjerde och sade: Dessa
hänga wid menniskor, wi äro christiska. Och så blefwo de det
fjerde partiet inom en stad. Och allt war ”fåfänglighet”
(Pred.)! Men den fasta Guds grund blir ståndande och har
denna påskrift: Herren känner fina.
-
”A-g är redan trött wid Stockholm, så att, om han
lefwer till öppet watten, tar han alla fina bonddrängar och refer
åt landet. Men han har redan gjort åtskilligt godt genom fin
förmaningspredikan, ehuru den icke alltid warit fullt wislig. Der
är dock kärlek i den mannen, tycker jag, en annan ande än i N.
Swad jag hade önskat, att du warit här, då wi hade ett möte
för öfwerläggningar om hwad som wore bäst göra och råda i
anseende till den wägande oron i de frommas läger rörande kyrk
liga frågor, isynnerhet altarets sakrament, hwilket många umbära
för att icke taga det i den blandade hopen i templen. Wi höllo
på i twå dagar, den sednare både för- och eftermiddagen, frågan
blef wänd på flera sidor, och mycket bads och ropades ock till
Gud om ljus; till slut kunde, wi icke finna något mera
öfwerensstämmande med Christi och apostlarnas föredöme och anda än
att i ödmjukhet, kärlek och tålamod bida efter Herren och efter
andra tider. A-g hade utarbetat ett förslag till en
presbyterialfyrklig organisation, och wi tänka och tala ännu i ämnet; men
ännu se wi ingen winst i brytningen”..
Ett nytt år hade åter inträdt. Guds sak gick framåt fin
stilla gång; motståndet och stendskapen å ena sidan, söndringar
och partier å den andra kunde icke hindra deß utweckling. Frå=
gandet efter den rätta wägen blef allt allmännare; sökandet efter
sanningen hos mången mer och mer en hufwudsak; det nya
lifwet rörde sig i alltflera saliggjorda hjertan. Och Han, som är
både ”wägen”, ”sanningen” och ”lifwet”, hade upptäckt åt sig
alltflera lefwande wittnen, hwilka högt förkunnade, ”att Gud
har gifwit of det ewiga lifwet, och det lifwet är i hans Son”.
Såsom den af wårsolens strålar ur winterbanden lösta floden
nu fri ilar framåt, så utbredde sig ock Guds evangelium öfwer
landet, icke mer bundet och omgärdadt, utan fritt och frigjordt
från mennistotillsatsers isskorpa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
