Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det andra årtiondet af werksamheten i Stockholm. 253
då han wid en procession fick sig anwisad platsen bredwid
erkebiskopen.
Något sednare besöktes äfwen Gefle, der midsommardagarna
tilbragtes, och der han och Rosenius tillsammans talade dels i
staden, dels på det i närheten belägna Åby. Denna
midsommardag på Åby omtalade Rosenius gerna såsom en särdeles lifwande
dag. Under en tidig morgonwandring i parken tillsammans
med Scott hade de båda wännerna tillfälle att se de grupper af
landtfolk, som der från flera mil aflägsna trakter samlades: här
en hop, som med bekymmer eller glädje samtalade om det ena
nödwändiga; der några andra, som, under det de i gräset
hwilade ut efter den långa wandringen eller åto ur den medförda
matsäcken, ändock med sina samtal rörde sig omkring det lifwets
bröd, som är nedkommet af himmelen; der åter på någon
ensligare plats en och annan, som stilt sig från de öfriga för att i den
tidiga morgonstunden ensamt knäböjande inför sin Gud få för
Honom utgjuta sitt hjerta. Sådant städade de båda wännerna,
jemförde förr och nu samt fröjdades åt Guds herrliga werk äf=
wen på denna ort. Från en i parken för tillfället uppförd
löfflädd predikstol talade Rosenius sedan twå gånger, morgon och
afton, för en ofantlig menniskomassa, hwilken icke ens lät sig
stingras, då på aftonen ett ihållande regn inträffade. Folket stod
gerna qwar och hörde med begärlighet, då Rosenius öfwer dagens
epistel, Ef. 40: 1-8, talade ”ljuftigen med Jerusalem, att deß
mißgerning war förlåten, och att det nu fått dubbelt af Herrens
hand för alla sina synder.” De, som hört Rosenius tală öfwer
denna text, glömma det icke så lätt.
Stragt efter ankomsten från Gefle anträdde Scott återresan,
nu genom Småland, dit Rosenius följde honom till en wäns
egendom, Stensnäs, der några dagar tilbragtes. Här skildes
nu de båda wännerna, hwilka Herren tjugu år förut på så
underliga wägar och med så wigtiga följder sammanförtäfwen
då för att snart stiljas. Denna gång blef det dock stilsmessan
för hela detta lifwet detta ”första”, som nu är för alltid
förgånget för den ene af dessa båda. Scott fortsatte derefter ensam
öfwer Carlshamn, Wanneberga, Helsingborg och Köpenhamn
återwägen till England.
-
Huru djupt Herren förde Rosenius ned i fännedomen om
naturens förderf, huru wäl Han för honom sjelf fördolde de
Andens frukter, hwilka andra så rikligen fingo se hos honom,
och på detta sätt höll honom qwar i andens fattigdom, derom
wittnar åter ett bref från denna tid, skrifwet den 14 Juli straxt
efter återkomsten från resan söderut till en fär broder, hos
hwilten han nyß gästat. ”Dyre, älskade broder”, skrifwer han. ”Jag
wille blott så hjertligen tacka dig för all den kärlek, du åter slösat
på mig och min broder Scott. Jag är glad åt, hwad wi
erforo äfwen för hans skull. Han glömmer wißt icke det stället
i Swerige. Ja, Gud gör allt wäl. Det är wår gode Gud,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
