Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
Tionde Kapitlet.
som gör allt. Ack Herre, när skola wi komma dertill, att wi,
lösgjorda från denna syndens och dödens kropp, kunna
rätteligen känna och prisa dig? Wet du, jag har i dag på morgonen
warit hardt nära att förtwifla på all nåd eller rättare på all
möjlighet att frälsas, att kunna tänka mig ett Guds rike, till
hwilket jag kunde höra, blott för oändliga djup af elände, som
öppnades för min syn. Först waknade jag från en otäck dröm;
sedan, då jag stod på en klippa inwid wårt hus (wi bo nu í
skärgården, ett par mil från Stockholm) och såg menniskorna
börja träla till en ny dags arbeten och allesammans såsom
hedningar, och jag gör ingenting för dem, med mer dylikt som nu
predikades i mitt inre, wille jag ropa af smärta eller rifwa
sönder mig, men förmådde dock ingenting, gjorde ingenting. Sedan
fom ännu dertill en hel mängd af gamla synder för mig, så att
jag war helt matt af ångest och suckande. Gud har wäl nu åter
stillat min själ, men min allwarliga bekännelse, som jag gerna
kan meddela dig, är den, att när jag ser på mig, så wet jag
icke, hwad det är att wara en christen, jag förstår det alltmindre.
Jag mins wäl andra tider, men nu för tiden är jag så här.
Jag förstår wäl om den oförsfyllda nåden och tron; men
werkningarna deraf i ok, se det förbryllar mig, när jag ser, huru
det werkligen är och går i mitt hwardagslif, der det egentligen
skulle wisa sig. Emellertid kan jag ändock icke helt lemna
Herren. Hwart stola wi gå? Han har ensam råd och hjelp. Så
der uselt är det i werkligheten med mig. Men Gud, all nåds
och råds Gud, ware hos oß. På Honom wilja wi ännu i det
längsta hoppas.”
Da wi wid slutet af det andra årtiondet af Rosenii
werksamhet i hufwudstaden och med blicken på, huru han i sanning
under dessa år offrat kroppens och själens alla frafter för att
tjena Herren och hans dyrköpta, höra honom sjelf ur sitt eget
hjerta tala sådana ord som de ofwan anförda, att han icke kunde
tänka sig ett Guds rike, till hwilket han kunde höra, och att han,
när han såg på sig sjelf, alltmindre wißte, hwad det war att
wara en christen, o, då möter oß ett af Andens allrakostligaste
werk på denna jord, då måste wi med tillbedjan och lof blott
prisa och upphöja den store och trofaste Herren_och_Frälsaren,
som så kan sköta och bewara sina trogna, att de ju längre desto
mer lära att lefwa af hans nåd allena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
