Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256
Elfte Rapitlet.
utföra stora ting och blifwit känd öfwer hela norden, älskad och
wärderad af många, äfwen bland wår kyrkas lefwande lärare,
rådfrågad af bekymrade själar ur samhällets alla klasser i
själens wigtigaste frågor såwäl för lif som för ett christligt lefwerne
och ett rätt stick inom församlingen och wärderad till och med af
en del werldsmenniskor, hwilka uppskattade hans christligt sedliga
farakter. Så hade han fått gå, ”genom ära och smälek, genom
ondt rykte och godt rykte.” Hans redan under gymnasiitiden
till hans moder en gång uttryckta önskan, att han skulle få
blifwa ”läsarenas läsare”, hade äfwen sålunda blifwit rikligen
uppfylld.
Afwen hwad sjelfwa det ”extraordinära” sättet för hans
werksamhet angår, hade dessa tjugu åren medfört en stor
förändring. Den nästan panista förskräckelse, som blotta tanken på
en konventikel i början ingaf de allraflesta i hufwudstaden och
mångenstädes i landet, den försmädelse och förföljelse de måste
lida, som besökte dem, hade småningom gifwit wika, och alltflera,
ja äfwen en och annan från samhällets höjder började synas wid
Rosenii sammankomster, isynnerhet sedan dessa flyttades in i
Bethlehemskyrkan. Det i wårt land oerhörda, att en lekman
förkunnade Guds ord, hade äfwen efterhand blifwit wanligt, då
Herren uppwäckte och med Andens krafter utrustade allt flera
sådana till fina wittnen i församlingen. ”Min werksamhet har
under årens lopp fått en mer bestämd, mer enformig karakter”,
stref Rosenius wid denna tid i bref till d:r Baird. ”Det
owanliga har blifwit wanligt. Det är nu icke mycket mer att derom
säga. Och hwad Herrens werk inom landet angår, så anser
jag mig ju längre desto mer blott såsom en åskådare, då det
numer är så widsträckt, och Herren öfwerallt åt sig uppwäckt
yngre och kraftfullare redskap”.
Men äfwen en annan förändring för Rosenius hade
småningom inträdt, i hwilken wi ock kunna skåda en särskild
gudomlig ledning. Sedan fosterlandsstiftelsens werksamhet med hwarje
år utbredde sig, hade de troende i landet alltmer deri funnit en
föreningspunkt, till hwilken de i brydsamma fall kunde wända
sig. Dertill hade äfwen kommit stadsmissionens arbete i
hufwudstaden, hwilket genom yngre och friskare elementer, som deri
inträdt, ganska mycket utwidgats. Genom dessa sällskapers
förenade werksamhet, åt hwilken Rosenius såsom medlem af båda
ännu alltid egnade något af sin tid, hade likwäl, och detta allt
mer och mer, åtskilligt, som förut hwilade på honom mer ensamt,
öfwerflyttats på andra, och derigenom hade han blifwit
jemförelsewis mer ledig, utan twifwel på det att han under de sista
åren af sitt jordelif måtte tunna’ egna alla sina återstående
krafter åt det arbete, som wi kunde kalla kronan på hans
werksamhet såsom andlig skriftställare, nemligen utläggningen af
Romarebrefwet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
