Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åren för utläggningen af Romarebrefwet.
257
Under de år, han egnade åt detta werk, antog ock hans
yttre lif en något olika tarafter. Ur de mer fritt walda texter,
han härtills i de första 18 årgångarna af Pietisten behandlat,
hade han mer sökt draga uppbyggelse för tron och
gudaktigheten, framställa de nödigaste stycken af wår christliga lära, bätt=
ring, tro och helgelse, än gifwa en egentlig utläggning af sjelfwa
textorden. Då han nu företog ett helt apostlabref, såwäl till
utläggning som till betraktelse, fordrade detta arbete en tid, som
han under de föregående åren wid de mångahanda ting, hwilka,
såsom wi sett, då upptogo honom, icke hade kunnat egna åt fin
Pietist. De sju åren för Romarebrefwets utläggning tillbragtes
derföre mer än förr på det ensamma arbetsrummet, der han
studerade de tolkare, som stodo honom till buds, mediterade och
ftref. De fällor, ur hwilka han sålunda hemtade ledning och
hjelp wid detta sitt arbete, woro Philippi, Meyer, Olshausen,
Starke och Benson för det rent exegetiska, Haldane, Chalmers,
Besser m. fl. för tillämpning och betraktelse.
Hwad som warit anledningen till detta företag har han
sjelf framställt i några inledande ord, hwilka wi återfinna i n:o
1 af Pietisten för 1860, der det heter: ”Sedan wi nu i
aderton år uti denna lilla tidskrift med Guds nåd framställt alla de
wigtigaste, för lif och gudaktighet nödiga stycken af wår christliga
lära, men för det mesta uti strödda och fritt walda artiklar, hafwa
wi ansett helsosamt för Guds barns andliga lif och bidragande
till större klarhet och fasthet i sanningen, att låta en hel och mera
alltomfattande läroskrift af bibeln framstå i sitt eget gudomliga
sammanhang, hwarigenom hwarje christen kan sjelf klarare se och
öfwerskåda, hwad Christi apostlar hafwa lärt i de wigtigaste frå=
gor. Sjelfwa sammanhanget i bibelns läsning och betraktande
är redan ett hufwudmedel till hennes rätta uppfattande. Det
blir ock mera bibeln sjelf, som då leder betraktelsen och
förflarar sina ord än uti de fritt walda betraktelseämnen. Och Guds
eget ord i den heliga Skrift är dock alltid själens rätta spis och
fasta grund. Huru mycket godt Herren än kan gifwa sina armá
wittnen att tala eller skrifwa till själars uppbyggelse och det
gudomliga ordets förklarande, så känna wi dock, att det som till
slut stannar qwar i själen såsom en fast ankargrund, mäktig att
i alla stormar behålla oß wid sanningen, straffa oß för all
afwikelse och upphjelpa of ur hwarje eländes djup, det är dock
sjelfwa texterna, sjelfwa de bibelord, som blifwit betraktade. Det
händer wäl ofta, att wi icke få samma lifliga känslor af dessa
gamla heliga ord, som af åtskilliga goda utläggningar och
betraktelser öfwer desamma, men så ofta det gäller en pröfning på
lif och död, då känna wi, hwad det är, som håller stånd i
stormen, att wi dock icke helt bortföras.
”Det är ganska wanligt, och kanske i wåra dagar mer än
någonsin, att man wid läsning af den heliga Skrift eller andra
andaktsböcker far efter en wiß retning i känslan, som man då i
Rosenii lefnadsteckning.
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
