Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åren för utläggningen af Romarebrefwet.
259
afdelningen i brefwet afslutad om Guds frälsningsråd i Christus
Jesus, och huru wi genom tron på honom warda rättfärdiga.
Med n:o 3 samma år börjades den andra, förmaningsafdelningen,
i hwilken han fullständigt på den förut lagda grundwalen
uppbygger, förmanar de genom tron williga barnen och wisar, hwari
ett sannskyldigt christligt lefwerne består. Efter sju år war hela
werket fullbordadt.
Man har om Rosenius sagt, att ”ämnet för hela hans
werksamhet såsom predikare och skriftställare war: Intet i mig
men allt i Jesus”; och att ”han aldrig prisade något annat
(såsom gällande för Gud) än Christi rättfärdighet allena”. Och
är detta sannt, såsom det uppenbarligen är, då kan man icke
undra, att denna hans utläggning af Romarebrefwet, deri detta
drag, genom den rika anledning som den herrliga epistelen dertill
gaf, kanske klarare än någonsin framträder - man må icke
undra, säga wi, att denna utläggning blifwit föremål för
anmärkningar *) från deras sida, hwilka twärtom wilja hafwa allt (om
än såsom ett Guds werk) i sig sjelfwa, ända till den rättfärdig=
het, hwarmed de tänka bestå inför Gud, och således föga för att
ice säga intet i Jesus. Nej, wi måste finna det helt naturligt,
att Rosenii skrifter, i hwilka Christus, Christus, Christus allena,
oß af Gud gjord till wisdom, till rättfärdighet, till helgelse
och till förloßning, så rikt framhålles och den arma menniskan
så helt afflädes all egen berömmelse, aldrig skola behaga dem,
som, besmittade af eller helt fångna i den genom tiden smygande
antichristiska anden, under förebärande att upphöja den Helige
Andes werk uti oß, på finare eller gröfre sätt skjuta undan Christi
werk för oß och sålunda hylla wårt allt mer framträdande
arflyte: sjelfförgudningen. Men för alla fattiga själar, som måste
söka sin rättfärdighet och tröst helt utom sig sjelfwa, skola hans
skrifter wisserligen i alla tider qwarstå såsom ett wälsignadt
medel för uppbyggelse i tron och gudaktigheten, och särskildt hans
utläggning af Romarebrefwet med sin rena, enkla förklaring af
den herrliga terten och de praktiska tillämpningarna deraf alltid
behålla sitt wärde för dem, som icke söka lärdom och wetande
blott utan lif och gudaktighet.
Under sommaren 1860 gjorde Rosenius en reja till
Norrland, denna gång ända upp till wårt lands nordøstliga gräns.
Enträgna uppmaningar hade föranledt honom dertill. Här och
der ropade nywäckt andlig hunger efter näring; stridigheter, som
uppkommit de troende emellan, skulle ock biläggas. I bref till
d:r Baird af den 8 Oktober skref han om denna resa: ”Då jag
ser på Guds werk öfwer hela landet och wille omtala, hwad som
kunde wara af intresse för er att weta, är det icke lätt att ut=
wälja sådant, som i ett kort bref skall kunna meddelas. Min resa
*) Såsom t. ex. i den af O. F. Myrberg 1868 utgifna ”Inledning
till Romarebrefwet“.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
