Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260
Elfte Kapitlet.
war full af för mig märkliga erfarenheter, en del glädjande, andra
smärtsamma; men inga ord kunna för andra beffrifwa, hwad mitt
hierta tände, då jag reste genom trakter, som warit bekanta för
mig öfwer tretio år, der jag tillbragt barndom och ungdom, och
der jag lifligt kunde göra en jemförelse mellan fordna och
nuwarande tider. Min resa sträckte sig ända upp till Haparanda, en
obetydlig stad wid ryska gränsen, der jag fann en liten stön
Herrens plantering, ännu skimrande i den första wårgrönskan och
i en trakt, der man i mannaminne icke wetat af någon andlig
rörelse. Här predikade jag och talade till långt in på natten
med bekymrade själar om wåra angelägnaste frågor; här
sammanträffade jag ock med personer, som färdats till fots ända
till tio mil blott för att få höra ordet förkunnas. Det redskap,
Herren brukat wid denna wäckelse i Haparanda, är en lekman,
en af de få ”ädlingar”, som äro kallade. Ibland de personer,
som i denna trakt kommit till lif i Guds Sons tro, war äfwen
en theologie doktor. Aldrig förr har jag sammanförts med en
i tron så warm och lefwande ”mästare i Israel” som denne.
De timmar, jag tillbragte hos honom, woro kanske de ljufwaste
under hela min resa. Han bor på andra sidan gränsen. Di
han wid tiden för mitt wistande i Haparanda war sjuk, hade
han stickat mig bud på bud, att jag skulle besöka honom, och
han emottog mig med de warmaste uttryck af glädje och
broderlig kärlek. Han hade under tre år läst min Bietist och önskade
nu utgjuta sitt hjerta för mig. Han berättade om sin
omwändelse, hwilken inträffat några år förut, om det wittnesbörd
Herrens Ande då och många gånger sedan gifwit med hans ande
om nåd och barnaskap; men nu war han i djupt bekymmer,
fruktade, att han wore bedragen, att den förändring han erfarit
icke wore den sanna Guds nåd, att han wore en man i
brölløpet men utan bröllopskläder och orsaken till all denna frut
tan war den, att han ännu wißte med sig så mycken synd och
uselhet. Allt detta berättade han mig under tårar, hwilka wäl
wisade, att denne doktor icke hade sin theologi i hufwudet, utan
tuftande nåd i hjertat.... På hemwägen besökte jag en mängd
städer längs kusten och hade mångenstädes lifwande erfarenheter.
Staror af folk samlades öfwerallt för att höra ordet, och wi
hade ofta glädjen att se själar komma till en sorg eller en fröjd,
som de aldrig förr erfarit.”
-
På wåren samma år hade han med sin familj flyttat från
Johannis östra kyrkogata till den bostad wid norra Tullportsgatan,
derifrån den sista stora flyttningen stedde. Mycket gladde han
sig åt det större utrymme, han här skulle få, för att kunna se
ännu flera wänner på en gång samlade omkring sig. Ända till
det sista och äfwen då hans kroppsliga swaghet bjöd honom att
försaka sådant, war det dock alltid en stor wederqwickelse för
honom att se wänner omkring sig. Säkert qwarstå ock i mångas
minne såsom något, man icke glömmer, de helsosamma_och_upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
