Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tolfte Kapitlet.
Förebud till hemfärden.
Det första förebudet. — Resa till Småland. Det andra förebudet.
-
Den sista predikan i
Bethlehemskyrkan. Resa till södra Swerige. Erfarenheter under resan. - Det
tredje slaganfallet. Afskedsord till wännerna. Wistandet på Sahlgrenska
sjukhuset. Sista sommaren i Warholm. Hwila i Herren.
–
Med wäl något förswagade krafter men oförminskad iswer
hade Rosenius fortsatt sitt arbete intill början af 1865.
Passionstiden war tilländagången, betraktelserna öfwer Christi
lidandes historia åter afslutade, påsken med deß herrliga texter,
Rosenii älsklingstexter, war kommen. Tre gånger, morgon,
middag och afton, predikade han med stor Andens utgjutelse på
påstdagen och äfwen den följande weckan några gånger dels
offentligt, dels i enskilda kretsar. Den 1 söndagen efter påsk talade
han åter, först i Bethlehemskyrkan, sedan om aftonen i en af
stadsmissionens lokaler på söder. Konventikeln eller den andliga
sammankomsten war Rosenii lust. Från sin hembygd i den höga
norden hade han fört med sig till hufwudstaden detta af Gud i
wåra dagar så rikt wälsignade uppbyggelsemedel. Wid konven=
tikeln utwecklade sig ock hela rikedomen af de egendomliga,
utomordentliga predikogåfwor, hwarmed Herren utrustat honom. Med
mycken liftighet hade han nu talat öfwer en af sina mest
älskade påskterter, Maria wid grafwen, då man wid slutet af
betraktelsen märkte någon slapphet i föredraget. Han kunde dock
afsluta det och återwända hem. Åtskilliga tecken, någon
känslolöshet i wenstra sidan, en wiß oro och retlighet, fusning för
öronen o. dyl. tydde emellertid på ett lindrigare slaganfall det
första förebudet till en snar hemförlofning war således kommet!
-
Efter en resa nedåt landet och några weckors wistande i
Smålands furusfogar hos en broder kände han sig betydligt
återställd. Till en öfter det slag som träffat honom bekymrad
wän, skref han derifrån den 28 Maj: ”Herren ware lof, att wi
hafwa en ewig frid i en ewig nådens, fridens och tröstens källa,
i Gud, som allting kan hjelpa! Ja, Gud är mäktig att göra
allt wida lindrigare, än wi föreställt oß, sedan wi först blifwit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
