Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förebud till hemfärden.
273
―
åtwäl bekymrade, och wåra hjertan ropat ur ångestdjupen
minstone wåra hjertan. Ja, kära wän, glöm aldrig det och
påmin mig det, då jag behöfwer det, att wi hafwa en ewig
godhet, hjelp och tröst i Gud, att Han kan alltid så lindra det wi
bäfwat för, att i samma mån wi fått bedröfwelse i
föreställningen derom, få wi det lindrigare i sat, när den kommer. Ty
när wi rätt besinna allt, hwad wi erfarit af Gud, eller eljest blif=
wit fast öfwertygade om, så går det derpå ut, att Han
bedröfwar of alltid med måtlighet, med afwägande huldhet, så att
när Maria har nog till tuktan och sorg i tre dagars saknad af
barnet, hon icke får gå i ser dagars eller i weckors. O, huru jag
sett detta i min historia. Gif akt på ordet ”platt” i Klagow. 3: 32
-34: ”Han plågar och bedröfwar icke menniskan af hjertat,
likasom wille Han låta platt undertrycka de elända på jorden”.
Lofwad ware Herren, att Han werkligen är sådan! Gud gifwe
oß nåd att tro det, så att wi icke genom otro alltför mycket
utpinas. Ja, Gud ware lof för allt, hwad Han gjort! Äfwen
mig, arme, gör Han så mycket godt. Till helsan tyckes jag blifwa
allt starkare. Jag har utan olägenhet eller kännbar möda
kunnat arbeta wid skrifbordet (öfwer min tert, Rom. 12: 4-8) fyra
timmar på dagen, ehuru jag icke mer än twå dagar fått wara så
länge i fred; jag har ock på Christi himmelsfärdsdag warit hela
dagen bland folk med icke en minuts hwila, och det till kl. 12 på
natten (afande de twå sista timmarna), och likwäl icke haft
synnerlig olägenhet deraf. Detta war dock en tillfällig, genom ett
opåräknadt besök gifwen ansträngning, som jag ej will göra om.
Men jag omtalar det dock blott såsom bewis på, huru Gud
stärkt mina krafter, hwilket jag trodde skulle glädja dig. Ja, Gud
ware tackad och lofwad.”
Efter ett kort besök i Göteborg återkom han straxt före pingst
till Stockholm. Under den följande sommarwistelsen i Warholm
stärktes krafterna ännu mer, så att han der kunde skrifwa n:o
5-8 af Pietisten. Straxt efter hemkomsten från sin resa hade
han åter börjat predika i Bethlehemskyrkan och fortfør dermed
hwarje söndag under sommaren. Talandet i de trängre, mer
qwafwa lokaler måste han från denna tid undwika. Arbetet
under den följande wintren i hufwudstaden, der så mycket för
honom tog krafterna i anspråk, nedsatte äfwen dessa betydligt.
Wid wårens annalkande war han åter flen. Hans äldre
broders hastiga död genom ett slaganfall, hwaraf han träffades
under predikan i Maria kyrka söndagen efter pingst, med de för
brodershjertat gripande erfarenheter, som dermed följde, ökade
denna swaghet. Wistandet i Warholm äfwen denna sommar
lifwade likwäl åter krafterna. Söndagligen predikade han äfwen
då i Stockholm och en af weckodagarna i Warholm.
Hösten 1866 fom, under det han arbetade på n:o 8 af
Pietisten, det andra förebudet — en kongestion åt hjernan, denna
gång dock lindrigare än den första. Efter några weckors hwila
Rofenii lefnadsteckning.
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
