Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284
Trettonde Kapitlet.
kalla mig hädan, så att jag icke på min dödssäng kan aflägga
en bekännelse, will jag, att mina barn och wänner icke stola
låta sig förwillas utan besinna och weta, att jag wid stilsmessan
från denna dödens kropp i samma ögonblick öfwergår till en
ewig herrlighet; ty den, som warit Guds wän i lifwet, är ock
Guds wän i döden” ord, hwilka djupt grepo i de
närwarande wännernas hjertan och särskildt efter hans död, då Herren
straxt wid den sista sjukdomens början förlamade hans tunga, för
dem fått sin fulla djupa betydelse.
Afwen på hans 53:dje födelsedag den 3 Februari woro
några wänner samlade hos honom, och han talade äfwen då en
fort stund öfwer de första verserna af Davids 103 psalm.
Några gånger under wintern hade han plågats af swår
hufwudwärt alltid förenad med oro, stundom med någon
medwetslöshet. Detta war isynnerhet fallet, då han den 1 Februari
åt middag hos några närmare wänner men straxt på e. m.
måste föras hem. Den tillkallade läkaren menade ett förebud
till slag. Dagen derpå war han dock åter kry och glad.
Närmare stående märkte litwäl ifrån denna dag ett fakta aftagande
af de själista krafterna, någon slapphet wid den eljest kära
arbetsstunden på f. m., då han dikterade sin sista predikan, öfwer
Joh. 4: 5-26.
De fysiska krafterna syntes deremot snarare höjda. Han
rörde sig nästan med mer lätthet, förmågan att bruka den
wenstra armen tilltog; ingenting tycktes således tyda på en så snar
hemförlofning. Måndagen den 17 Februari war han på e. m.
hos ett par yngre wänner närwarande wid deras förstföddas
döpelseakt. Tisdagen åt han middag hos en annan wän och
talade der på e. m. en fort stund öfwer Es. 53 hans sista
bibelbetraktelse! Märkligt nog war det öfwer samma text, som då
han första gången i Stockholm öppnade den heliga Boken,
nyårsdagen 1840. På onsdags e. m. woro några wänner samlade
hos honom. Efter att en stund hafwa warit med wid
läsningen af en just i de dagarna utkommen liten skrift deltog han i
ett lifligt samtal derom, uppläste ur minnet några verser ur den
för honom sedan ungdomsåren kära Rutströmska sången, ”I
Lammets död och smärta består mitt nådewal”, och omtalade med
mycken liflighet åtskilliga lärorika händelser ur sitt lif. Under
aftonmåltiden då hans åldriga moder betygade sin glädje öfwer att
se honom så rast och tillade, att hon hwar dag bad Gud att få
behålla honom wid lif och ökade krafter, swarade han med ett
till den fära modren owanligt allwar i tonen: ”Och jag beder
om att få dö”. Då nu den gamla med kärlekens oro föreställde
honom, huru han icke borde bedja i strid med hwad hon bad,
sade han ytterligare: ”Ja, men jag will dö”. Wid modrens
förnyade ängsliga uppmaning att icke så tala och anförande af
Pauli bön i Phil. 1, swarade han ännu blott detsamma: ”Ja,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
