Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hemförlofningen.
285
”
men jag will helst dö”. Han anade wißt icke sjelf, huru nära
han stod uppfyllelsen af denna önskan.
På thorsdags f. m. gick han sista gången till sitt
arbetsrum, lät der uppläsa för sig sin nu afslutade predikan på 2
Sönd. efter. Trettondagen, gjorde ett litet tillägg wid de orden
Jesus war trött af wägen således de sista ord, han difterade
på jorden! Wid en utfärd till Haga, som han wid middagstiden
företog tillsammans med en wän, war han glad och lifwad,
wandrade nära en halftimme i det klara solskenet omkring i
Hagaparken, talade derunder med liflighet och känsla om Guds stora
godhet emot honom under hela hans lif, huru Herren gjort
allting wäl, wändt allt, äfwen det bittraste han erfarit, till det
bästa, också detta sista ”Wännens flag”, som han plägade kalla
hwad som händt i Göteborg, och huru mycket godt Herren
dermed gjort honom och hans omgifning. På e. m. war han trött,
önskade höra någon sång, och då man sjöng för honom några
af hans älsklingssänger, blef han lifwad, och wid en sista (n:o 147
i Pilgrimsharpan) stämde han med in i slutorden:
Det war de
Du wid aftonklockans ljud
Skall ljuswa hwilan smaka.
sista tonerna af en jordisk sång, som någonsin
nådde hans öra. Några dagar derefter fick han instämma i den
sången, som kring Lammets thron skall ljuda från ewighet till
ewighet.
Äfwen följande dag, fredagen, war han några timmar ute
i fria luften, arbetade en helt kort stund, talade om den
predifan på 3 Sönd. eft. Trettondagen, han följande dag tänkte få
börja. Till den herrliga terten för den dagen, Joh. 4: 27-42,
hade han under sednare tiden flera gånger återkommit och
uttryckt en owanligt liflig önskan att skrifwa deröfwer, synnerligen
om den Jesu kärlek till arma syndare, som framträder i v.
32-34. Härom hade han flera gånger, under det han skref
föregående predikan, talat med rörelse. Fredags middag åt han ännu
med de sina ingen anade, att kampen med den yttersta
fienden döden war så nära förhanden.
―
Under middagsmåltiden war han dock owanligt tyst, klagade
öfwer hufwudwärk, hwilken fortfor hela e. m. och ökades mot
aftonen. Han åt lifwäl ännu något till qwällen och lade sig ti=
digt. Efter en halftimmes sömn waknade han men redan
då wid icke fullt medwetande. Tillkallad läkare sade: ett slag=
anfall. Natten war orolig. På lördags f. m. hade han några
stunder af uppklarnande medwetande, då han igenkände och med
några få glada kärleksfulla ord tilltalade sin hustru och gaf ett
och annat enstaka swar på omgifwande wänners frågor. Frågan,
om han war ängslig, anfäktad, beswarades med ett gladt: ”h
nej icke alls”. Stundom syntes plågorna i hufwudet swåra,
och ett: ”Gud hjelp”, trängde sig fram öfwer läpparna, under
det handen rörde sig omkring pannan och det gråa lockiga huf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
