Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288
Trettonde Kapitlet.
Under det kistan inbars i kyrkan och ställdes på en katafalk
framför altaret, hördes några stilla toner från orgeln, och en
öfwad sångchör upptog den gamla kära psalmen n:o 487.
Derefter framträdde biskop Beckman och inwigde den aflidnes stoft åt
förgängelsen med de djupt allwarliga, betydelsefulla orden: ”Af
jord är du kommen. Jord skall du åter warda. Jesus Christus,
wår Frälsare, skall uppwäcka dig på den yttersta dagen.” Efter
jordfästningen talade biskopen några enkla, till hjertat gående ord
öfwer Uppb. 14: 13: ”Saliga äro de döda, som i Herren dö
härefter; ja, Anden säger, att de skola hwila sig af sitt arbete; to
deras gerningar följa dem efter.” Sedan uppstämdes från
orgelläktaren den aflidnes älsklingssång: ”Så älskade Gud werlden
all” samt ”Halleluja”.
Kistan utbars nu på kyrkogården af några wänner och
nedsänktes uti den lilla trånga kammare, der stoftet stall hwila i
afbidan af den stora dag, då Han, som är uppståndelsen och
lifwet, skall ur jordens sköte kalla fram det nedmyllade
”hwetefornet” för att iklädas en oförgänglig herrlighet.
Det höstliga kornet, som jordas,
Ej wintriga måna’r föröda:
Wid wårsolens blick det fullbordas
Till sommarens gyllene gröda.
Så, wärmd af det ewiga huset
Och wårdad för sällare tider,
Står kroppen förskönad ur gruset
Och mera ej dör eller lider.
Nu, jord, slut den ädlaste sonen,
Slut menskan till moderligt sköte!
Deß lemmar, de dyrbara lånen,
Förwara till Gifwarens möte !
En ande, som bad och som trodde,
Der egde sin älskade boning;
En brinnande wishet der bodde,
Som närdes af Christi försoning.
Omhägna med nattliga friden
Den trötte, o graf, i din gömma!
När natten en gång är förliden,
Stall Herren sin afbild ej glömma.
När jordenes grundwalar bäfwa
Och himlabasunen har dönat,
Stall Herren sitt lån återkräfwa,
Förädladt och nytt och förskönadt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
