Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hemförlofningen.
287
-
Cor. 5 upplästes och betraktades. Oförgätlig war denna stund
för de närwarande, hans hustru, barn och wänner, hwilka under
de för känslan slitande timmar, de nyß genomlefwat, och wid
tanken på den snara skilsmessan kände sig nära att uppgifwas.
Den älskade lärare, som så många gånger förkunnat dem ewiga
lifwets ord, låg der nu och kämpade den sista kampen för
kronan. Hans kroppshydda hans ”jordiska hus” war
nederslagen; men han hade ”en byggning af Gud byggd, ett hus icke
med händer gjordt, det ewigt är i himmelen”, det wißte de. Det
war i det huset, han nu skulle inträda. ”Det dödliga skulle
uppswulget warda af lifwet”. Och denna wißhet, som ånyo genom
ordet gafs dem för den färe maken, fadren, wännen, lifwade
deras hiertan att för egen del, hwar för sig, ännu en liten tid
löva på wädjobanan för att en gång, äfwen de, winna lifwets
oförgängliga krona.
Anda intill afton fortfor dödsarbetet, fastän alltmera swagt.
Sedan tidigt på f. m. hade han legat helt stilla utan att röra
en enda lem. Endast bröstet häfde sig i en och annan djup suck.
De fära dragen, som under den wåldsammaste kampen om natten
något förändrats, hade återtagit den förra prägeln af frid,
hwilfen mot det allrasista öfwergick i en obeskriflig klarhet. Omkring
kl. 7 började ett forlande hud höras ur bröstet Hemlandsto=
ner, såsom någon kallade det och några minuter efter 9
utandades han i en djup suck det sista andetaget den ur de
sista jordebanden lösta frigjorda anden ilade salig till Guds
paradis.
-
-
De många i denna stund kring den döende samlade
wännerna knäföllo nu wid hans säng och i de närmaste rummen,
och några bröder uttalade högt det tack och lof, som rörde sig i
mångas hjerta öfwer den i frid hemgångnes saliga förloßning,
och djupt ur manget hjerta gick den bönen inför nådethronen:
”Min själ dö den rättfärdiges död, och min ände ware såsom
dennes ände.”
·
Fredagen den 28 Februari wid middagstiden hördes
begrafningsklockornas allwarligt manande ljud från Johannis kyrka.
Rosenii stofthy sa skulle nedläggas i det sista hwilórummet. I
forgehuset hade emellertid en stor mängd af den aflidnes wänner
samlats. Icke så ofta sammankom måhända till en sådan
högtidlighet en så stor stara, på hwilkas anleten och i hwilkas hela
wäsende man kunde så allmänneligen och så tydligt se, att dagens
betydelse war djupt känd. På kyrkogården och på wägen, der
processionen framgick, böljade en ofantlig menniskomassa, ja
trängseln blef slutligen så stor, att man bokstafligen måste bryta sig
fram genom folkhopen för att komma in i kyrkan, hwilken inom
några få minuter blef öfwerfull af deltagande wänner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
