Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROSEN BLAND KAMELIOR 7
havande, i vilkas fröjder och sorger han deltog snarare
såsom en patriarkalisk fader än såsom husbonde, hade
baron Hans från mödosamma och ärofulla värv i foster¬
landets tjänst, i blomman av sin ålder återvänt från
gesantskapet vid ett främmande hov direkt till sina fä¬
dernegods, där han nu blev verksam såsom nitisk och
skicklig lantbrukare, och där han på alla lämpliga sätt
sökte inympa hos sonen sina egna sympatier för odal¬
mannens numera snart sagt vetenskapliga yrke. Men den
unge löjtnanten, som efter några års studier vid Lunds
och Köpenhamns universitet, och strax efter inträdet på
krigarens bana, fått sin faders tillåtelse att genom ut¬
rikes resor avrunda sin uppfostran, tycktes hysa föga
intresse för grunddikningar eller mejerier, nyodlingar
eller dessas utbredda skatter av »Sverges bästa guld».
Baron Fingal älskade resor och äventyr, champagne
och kärleksintriger, och han fann mera ära i att genom
sin fulländade prononciation av franska språket tagas
för en infödd parisare, än att — i likhet med sin far —
hyllas såsom en av Sverges grundligaste lanthushållare,
en av dess mest vördnadsbjudande magnater.
En eller ett par gånger om året besökte emellertid
Fingal sin far, änkling sedan flera år — och sitt fäderne¬
hem, det underskönt belägna Ragnarsnäs, men efter
några växlade ömhetsbetygelser med den gamle —
som hade svaghetsfelet att vara alltför eftergiven för
sitt enda barn, den, trots alla ädla föredömen av
arbetsamhet, allvar och ridderlighet, likväl bortklemade
sonen — började Fingal den trolska leken med sina
farliga leenden, som läto ett par rader pärlvita tänder
skymta fram under de kokettaste, svartbruna mustascher,
och framlade därunder sina räkenskaper och deras över¬
väldigande minus för den förbluffade före detta mi¬
nistern.
—
Min käre, käre Fingal! En torpare levde över¬
lycklig under ett par tre år på vad du under mången
dag förslösat. Min käre, käre Fingal!
Och med dessa milda bannor sökte gamle baron
draga ihop sina ögonbryn så mycket som möjligt. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
