Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROSEN BLAND KAMELIOR IS
skyndade nu tvärsöver rummet, räckte den tyste åskå¬
daren sin hand, och tackade honom på vacker franska
för den kraftiga hjälpen.
—
Tacka mig hellre på svenska, min sköna lands-
maninna. Modersmålet blir liksom himmelskt och för¬
klarat, då man hör det i främmande land och av
änglars tungor, svarade författaren.
—
Känner herrskapet varandra? frågade baron
Fingal, som följt sin ledstjärnas lätta fjät.
—
Nej, men om jag först presenterar dig, kan du
ju sedan som gammal bekant med vår dam pre-presen-
tera mig.
Och »bror August» presenterade härmed skämtsamt
sin vän, som gjorde honom samma tjänst tillbaka.
—
Ah! Är det ni, min herre? Ack, vad det var
intressant att få lära känna er personligen! svarade
rosen med en röst, som nästan vibrerade. Vad det
måste vara en avundsvärd lott, att kunna sammanskriva
så vackra, så kvicka och roliga arbeten.
»Bror August» rodnade, trots sin mannaålder, sin
världsvana och sin vana vid komplimanger. Han bu¬
gade sig lätt och under en tystnad, som röjde att han
letade efter ett fint och lämpligt svar, men innan det
blev färdigt, försvann den sköna okända bland sitt
rörliga sällskap, som, att döma av utseendet, ämnade
föra henne bort från balen.
Husarlöjtnanten och författaren, vilka som två brö¬
der börjat dela nyfikenhetens bitterblandade sockertårta,
ilade fram och upphunno den flyende sköna.
—
Men ni gav ju oss inte ert namn, till svar på vår
presentation, förebrådde Fingal i ömmaste ton.
—
Värdet av en komplimang beror helt och hållet
på-på givaren, tilläde författaren. Jag står här nu
som ... som guldproberare.
—
Ack, säg då två landsmän namnet på sin sköna
landsmaninna! suckade den förhäxade martissonen.
—
Jag tycker att det säger sig självt, svarade den
okända skälmskt, i det hon genom masken kastade en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
