Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2.6 JOHAN JOLIN
III.
Pastor Hjort.
För att skona våra läsare för besväret att följa vår
andfådde husarlöjtnant på hans fruktlösa upptäcktsresor
efter den sköna i väderhuvan, eller efter »den vissnade
rosen», vilken han då och då med en sorts vemod er¬
inrade sig, göra vi några steg, likt kräftan, i tidräk¬
ningen för vår berättelse, och förflytta oss från det
bullrande Paris till dess fullkomligaste motsats, en liten
prästgård i södra Sverge, och där årets pärmlösa alma¬
nacka visar oss talet 1850.
Det var en vacker och varm augustieftermiddag, men
den mattblå himmeln i zenit, och den bergskedja av
konstmässigt klippta ljusgula moln, som tornade sig i
väster, bebådade en ovädersafton.
Också hade skördemännen bråttom, där de i skjort¬
ärmarna hjälpte sin fattige komminister att bärga hans
råg. Själv anförde den långe, magre prästmannen sina
arbetare, medan svetten dröp från hans mörka, grå-
sprängda hår, där han, utan rock och väst, med utom¬
ordentlig iver lyfte kärve efter kärve på lasset.
—
Med Guds hjälp få vi in hela skörden i kväll, sade
pastorn — såsom komministrarna av artighet tituleras —
i det han pustande torkade sitt solbrända ansikte med
en rödrutig hemmavävd näsduk, instucken i tinningen
på hans underkläder, men så är det också hög tid, ty
de där molnbergen stiga upp enkom för att falla ned
över oss. j
Skördemännen följde sin själavårdares exempel, och
pustade också de en stund.
—
Slik gröda har inte vårn pastor fått sen olycks-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
