Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34 JOHAN JOLIN
flickans hand hade till och med redan banat sig väg till
länets residensstad, och där funnit förtjusta, om också
njuggt betalande avnämare, och Gundla hade på detta
sätt mången gång, om ock i liten mån, kunnat lindra
sin fars ekonomiska bekymmer.
Emellertid tyckte pastor Hjort, att hans dotters konst¬
färdighet var en verklig himmelns gåva, ty om han
skulle falla från de sina, kunde hans älskade Gundla
måhända lättare förtjäna sitt bröd med sina skickliga
händer än med sitt intelligenta huvud. I alla hän¬
seenden hade hon en dubbel utsikt till fortkomst, ty
artificiella blommor skulle alltid finna köpare, så länge
lyx och fåfänga, för att icke tala om skönhetssinne,
funnos till på jorden.
Gundla hade fått beställning på en balprydnad från
själva herresätet Munkanäs, och självaste dess från
Frankrike nyligen hemkomna fröken, enda dottern till
den omätligt rike kammarherren von Dörben, som
rådde om en landsträcka i orten, så stor som ett
litet tyskt furstendöme. Hon hade till och med fått
ett artigt litet brev från den för Gundla okända frö¬
ken Eleonore von Dörben, vilken så intagits av de
blommor hon sett hos några grannar, att hon genast
av »artisten själv» — såsom hon kallade Gundla —
beställde en hårprydnad efter konstnärinnans egen smak.
Den hittills, såsom hon trodde, så obemärkta präst¬
dottern rodnade gång på gång, då hon läste det väl-
luktdoftande brevet, vilket hon under glädjerop visade
för sin far.
—
Ack, du älskade, älskade pappa Emanuel! Nu be¬
höver du inte längre sörja för gossarnas fortkomst.
Mina blommor ska hålla dem i skolan och vid akade¬
mien, mina blommor ska göra oss alla rika och
lyckliga.
—
’Lilla stortoka! svarade fadern, smeksamt strykande
hennes silkeslena guldhår mellan sina händer. Äro vi
inte fattiga och lyckliga förut. Vad bleve det då för
skillnad på vår lycka? Rikedomen föder ofta en nöjes¬
törst, som fattigdomen ej vet av. Det är som då den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
