Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROSEN BLAND KAMELIOR 35
skeppsbrutne dricker havsvatten, han blir törstigare ju
i mera han dricker.
Men Gundla Hjort hade sina tankar för sig rörande
rikedomens lycka. Ända sedan barnaåren hade hon
i önskat sig högar av guld och stora slott och gårdar,
i men endast för att kunna överhölja far och mor och
i
syskon med furstliga gåvor.
Ofta satt hon drömmande i »Frugrottan», såsom en
håla ovanför vattenfallet benämndes, och som tydligen
uppkommit genom något bergras, efter stenarna ‘ännu
syntes i forsen. En äventyrlig och brant gångstig ledde
till denna grotta, men då den utgjorde en älsklings¬
plats för hans maka, hade pastor Hjort försett klipp¬
vägen med säkra ledstänger.
Om Gundla försvann på någon enslig promenad,
kunde man vara viss på att träffa henne på det lilla
stensätet inne i det fuktiga och mörka valvet, för¬
sänkt i drömmar och lyssnande till forsens brus djupt
inunder hennes fötter, eller letande i de mystiska räm-
norna efter förborgade skatter, dem bergsfrun säkert
lagt dit, för att lyckliggöra någon dödlig.
Men under våra långa betraktelser av och över den
sköna flickan har hon längesedan hunnit finna nyckeln
till vita hörnskåpet, framtaga ett stort gult stenkrus, och
överflytta en del av dess innehåll på en gammalmodig
brännvinsflaska med förgyllda prydnader, och vilken
ledde sina anor ända från Gustav den tredjes tider.
Hon satte flaskan på ena änden av det undan det
annalkande ovädret i storstugan eller matsalen inflyt¬
tade bordet, och började därefter deltaga i faderns
värv som artig värd.
Torparna och bonddrängarna glömde långa stunder
både att äta och dricka, så stirrade de på den ståt¬
liga unga värdinnan, som med vänlig hand då och
då klappade deras axlar under uppmaningen att hålla
till godo.
När omsider måltiden var slut och pastorn gjort en
kort bordsbön, till vilken han fogade en särskild bön
med anledning av den redan väldigt dånande åskan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
