Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROSEN BLAND KAMELIOR 39
att med sina knivar avskära grenarna så, att den
olyckligas vilobädd blev orörd, varefter man med hjälp
av några störar anordnade en sorts bår.
Det sorgliga tåget skred fram som en likprocession,
och ingen brydde sig om hällregnet och det rasande
ovädret.
I Gundlas lilla kammare och på hennes bädd lades
den livlösa, som man snart med glädje upptäckte vara
endast den sanslösa.
Ur ett stort hål på sidan av huvudet flödade blodet,
men pastorn, vilken, som vi veta, närapå var en full¬
fjädrad läkare förband med van och skicklig hand den
oväntade gästen och undersökte hennes övriga skador.
Några små skrubbsår voro allt vad han tills vidare
1 kunde upptäcka.
Den mjuka och tjocka gräsmattan vid kanten av
’
vägen hade avvärjt de farligaste stötarna för den olyck¬
liga, som vid ridhästens rädsla för blixtarna kastats
ur sadeln och släpats ett långt stycke vid sidan av det
skenande djuret. Vid det plötsliga hindret av grinden
och vid anblicken av dess modiga vakterska hade hästen
genom ett nytt språng av förskräckelse helt och hållet
lösgjort sig från sin ryttarinna.
Sedan Gundla, som vid åsynen av den förnäma
gästens lidande helt och hållet hade förgätit sin egen
smärta, tvagit den sårades bleka kinder rena från de
fläckar av saftig grönska, som visade hur den olyckliga
släpats utefter gräsvallen, betraktade hon med det var¬
maste deltagande de fina, ädla dragen.
Ögonen voro slutna, och långa mörka ögonhår kas¬
tade ett brett band av skugga över den ungdomligt
rundade kinden. Näsan var något buktad, och den
välbildade, halvöppna munnen avslöjade ett par rader
pärlvita tänder. Ansiktet var ovanligt litet och tycktes
tillhöra ett barn, snarare än den smärta och magra
kvinnogestalten; det mörkbruna håret ringlade sig i
skön oreda, med här och var intrasslade kvarlevor av
vilda blommor och grässtrån, som sopats med cch
fastnat i de upplösta lockarna, vilka märkvärdigt nog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
