Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROSEN BLAND KAMELIOR 47
Fröken von Dörben hade för sin ömma sjuksköterska
1 förklarat bildens betydelse.
Det var en ung man, vars namn hon likväl icke
nämnde, som i ynglingaåldern liknat detta porträtt, men
som numera genom ett lättsinnigt och äventyrligt liv
i förspillt de rena, intagande dragen.
—
Det är en fix idé hos min far, fortsatte Eleonore
med ett likgiltigt leende, att jag skall bära på mig detta
porträtt, ty genom vanans makt skall bilden bli mig
kär — förmodar han — och denna kärlek skall så små¬
ningom överflyttas på den unge mannen själv, vilken
min far nödvändigt vill ha till mitt livs följeslagare. Men
jag känner inte den ringaste sympati för min utvalde,
och han skall aldrig utan denna känsla bli min make.
Dessutom har jag inte på flera år sett honom, endast
hört honom omtalas, men detta på ett sätt, som sna¬
rare inger mig avsky än någon sorts ömhet.
—
Och ändå låter fröken hans bild få en plats,
som man endast unnar sitt hjärtas närmaste, invände
Gundla.
—
Så länge jag ej funnit mitt ideal — och ett sådant
finns ej till bland karlarna — bär jag hans bild, för
att göra min far till viljes.
—
Ack, fröken Eleonore, om jag hade ett sådant
där mästerligt målat porträtt av min far eller mor,
vad det skulle vara för en fröjd att få bära det.
—
Å ja, suckade millionärens dotter, men min mor
var en fjolla, har man sagt mig, och min far är — jag
vet det, utan att man säger det — en — en — en
) gammal — narr.
Det sista ordet dog bort mellan läpparna, hälften
viskning, hälften suck, och det var endast stundens
dödstystnad, som tillät Gundla förnimma Eleonores
hjärteutgjutelse.
Den unga flickan ryste. Det låg så mycken skärpa
och bitterhet i dessa ord från en dotter. Hon trodde
knappast sina egna öron.
—
Men har då fröken von Dörben i främmande land
glömt bort det fjärde budordet? frågade prästens dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
