Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROSEN BLAND KAMELIOR 59
Vi känna många »läsare», som äro det till följd av
uppfostran eller av en övertygelse, som påtvungits dem
av förkrossande olyckor. Vi hysa vördnad för allt, som
är ärligt och sant och beundra de dygder, som här-
flyta ur en trosåsikt, vilken utströmmar från hjärtat,
ty där inne tändes likväl först det eviga ljuset, hur
än dess strålar sedan må bryta sig i prismats alla
färger; vi hysa samma vördnad för forskaren, som,
ledd av detta himmelska ljus, vill göra nya upptäckter
i det outreddas värld och famlar efter minsta flik av det
gudomligas mantel, men vi hysa det djupaste förakt för
den fräcka och hycklande okunnigheten, då hon iklä¬
der sig trons sköld och andens svärd och sedan blind:
hugger in på den enfaldiga hopen, medan bibelspråken
ljunga från hennes läppar tätt som skotten från en
kulspruta.
Anders Samuel, som hade bättre minne än förstånd,
övade sig lik en skolgosse i bruket av de blänkande,
men föga bitande vapen, som kallas bibelspråk, ty,
ryckta ur sitt sammanhang, representera dessa lika
litet det himmelska ljuset, som fyrverkarens sol för¬
söker härma firmamentets.
Emanuel Hjort däremot, som studerat bibeln med
forskarens iver och tänkarens skärpa, använde ytterst
sparsamt och aldrig slitna ur sitt sammanhang den
heliga skriftens kärnfulla tänkespråk, dem han sedan
genom en omskrivning förtydligade för sina åhörare.
Men i den fåkunniga hopens ögon ansågs Tovenius
för en mäkta lärd och bibelsprängd predikant, medan
Hjorten däremot talade mera »gement» och folkligt.
Likväl hörde man hellre Hjorten, ty man förstod honom
vida bättre; och så såg han så ståtlig ut på predik¬
stolen, alldeles som en Herrens tjänare borde se ut.
Denna popularitet var en stenskärva i Anders Sa¬
muels sko, som plågade honom beständigt.
Länge letade den avundsamme efter något, som
kunde tillvitas hans förträfflige ämbetsbroder, men för¬
gäves. Slutligen hörde han en dag med förtjusning
en gammal sockenbo fråga, om det på allvar funnes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
