Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6o JOHAN JOLIN
något helvete, emedan i Hjortens församling trodde
man icke riktigt på något sådant, och själasörjaren
hade till och med yttrat till ett av sina skriftebarn:
»Djävulen, det är dina onda tankar, och helvetet, det
är dina onda gärningars frukt.»
Skadeglädjen lyste i den kristligt sinnades små ask¬
grå ögon. Här skulle statueras ett exempel, och Hjorten
jagas bort som gudsförnekare ur Herrens vingård.
Komministerplatsen kunde dessutom överlåtas i vär¬
digare händer, och Tovenius hade en vän, en själa-
frände, som bara bidade på befordran.
—
Pastor Hjort går och grubblar, viskade Anders
Samuel överallt, ty han har samvetskval för sin brutna
heliga prästed och för sina gudlösa otrospredikningar.
Och det var sant, att Emanuel Hjort gick och
grubblade, men detta var till följd av hans samvets¬
granna hjärtas bittra strider. Den grannlagenhetskänsla,
som besjälade den redbare prästmannens alla hand¬
lingar, var någonting alldeles okänt för svavelpredi¬
kanten, och medan fruktan för den Allgodes misshag
var den förres plågande furie, hyste den senare ingen
annan oro, än att stöta sig med djävulen.
Det var en tung och ruskig septemberkväll fyra
veckor efter fröken von Dörbens avresa. Skuggorna
från naturen meddelade sig åt människornas sinnen,
och pastor Hjort satt i sin gamla skinnsoffa, omgiven
av sina tre barn, under några ögonblicks djup tystnad.
Alla fyra stirrade i aftonbrasan som ensam belyste
husfaderns skrivrum, och alla följde de den pratsamma
eldens förstöringsarbete.
Det ligger någonting mystiskt tilldragande i en
sådan där brasa. Det är som vore det ett levande
väsen, en hemmets glada genius, som uppenbarar sig
i elden. Man kan sitta långa stunder tyst, då han talar
sitt obegripliga språk, detta puttrande, väsande, pi¬
pande, suckande, som, trots sina missljud, ändå kom¬
mer oss att bara lyssna och stirra; och man må inte
förundra sig över att det funnits eldsdyrkare, som i
det underbara elementet trott sig finna en skymt av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
