Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62 JOHAN JOLIN
fars», viskade en tanke så tyst i den unga flickans bröst.
»Jag skulle vilja bereda er en hoppfull ungdom och
honom en sorgfri ålderdom.»
—
Du skall mitt bland de stormande människo-
böljorna ha din lugna hamn hos Gud, du skall varje
morgon och afton på bönens vingar ila till fäderne¬
hemmet, och känna liksom i luften, hjärtats luft, att vi
härhemma innesluta dig i våra förböner. Inte sant,
min Gundla?
Men »grenadjären» svarade intet. Fadern kände en¬
dast något fuktigt på sin skuldra, mot vilken den
betrycktas huvud vilade.
—
Kanske skall jag aldrig få återse detta kära hem?
Jag vet inte hur det kommer sig, men en dyster
aning säger mig någonting sådant.
—
I så fall, mitt barn, är det den Allgodes vilja. Vad
äro dessutom lugnet, trevnaden, minnets alla ljuva fröj¬
der utom oss mot friden i vårt bröst, medvetandet att
ha fyllt en plikt. Vad är hemmet dessutom? Endast
ramen kring vår lyckas tavla. Pastorn ville ej förtro sin
dotter den tyngd, som pressade hans bröst, och han
fruktade dessutom, att hennes böner skulle kunna göra
honom vacklande i sitt beslut.
Gossarna hörde ingenting av detta samtal, ty de
voro livligt inbegripna i ett fyrverkeri av torra en¬
kvistar, som de kastade på brasan.
Plötsligen hördes rullandet av en vagn på lands¬
vägen.
Efter några minuter stannade en gammal kalesch
på gården. I skymningen kunde pastorn likväl upp¬
täcka, att det var prostens.
—
Vad i all världen är den gamle sjuklingen ute
så sent! utropade Gundla med förvåning.
Men ur vagnen stego fyra herrar: prosten, kyrko¬
herden Anders Samuel Tovenius, kronofogden och en
vice häradshövding, tillförordnad domare i orten, stu¬
dentkamrat och själafrände till Anders Samuel.
—
Välkomna till mitt ringa hus! sade Hjorten, som
i skymningen icke så noga såg vilka gästerna voro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
