Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROSEN BLAND KAMELIOR 6l
den skapande och förstörande urkraften — det är:
Gud.
—
Jag skulle vilja bli smed, vet pappa.
—
Varför det, min käre Halvdan? Ja ja, du är tio
år, det är tid på, att du väljer levnadsyrke.
—
Det är någonting så muntert och trevligt i elden,
fortsatte Halvdan, den äldste av gossarna. Det vore
roligt att ha honom till arbetskamrat; man behövde
inte något annat sällskap.
—
Ja, du skall gärna få bli smed, om du duger
till yrket. Men du skall avsluta dina studier först.
Kunskaperna tynga inte din rygg, medan armen förer
släggan.
—
Jag vill bli professor, pappa, inföll Ragnar. Tänk
så trevligt att få sitta vid sin aftonbrasa med stora
sjöskumspipan i mun och ideligen kugga studenter.
Gundla och pastorn nödgades, trots deras vemod, av
hjärtat le åt gossens framtidsönskan.
Och de hade väl skäl till vemod, ty långtifrån att
motsätta sig Gundlas Parisresa, hade fadern på sista da¬
garna allt ivrigare tillstyrkt den, och allt klarare ut¬
vecklat för sig och sin dotter alla fördelarna av hand¬
ledning i en konst, för vilken Gundla hade så stora
anlag.
—
Vi få inte tänka på smärtan av att leva skilda åt,
sade pastorn med en suck, då vi — om det är Guds
vilja — efter någon tid åter få råkas, för att kanske
ständigt vara tillsammans. Dessutom ingen fadersegoism1
Ditt framtida väl kräver skilsmässans uppoffring, och
jag släpper trygg min unga hind ut i den farliga vida
världen. I morgon besvarar du jakande och tacksamt
fröken von Dörbens påminnelsebrev.
—
Så är det då avgjort! suckade Gundla så tungt,
att bröderna på en gång sågo upp till henne från
golvet, där de sutto.
—
Ack, den som vore i Gundlas ställe! utropade
de båda på en gång och sympatetiskt med samma
ordalag.
»Det är för er skull jag reser, för er och min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
