Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88 JOHAN JOLIN
nans nerver ut sin rätt, och Gundla kunde aldrig blicka
in i den hemlighetsfulla, svarta bergsspringan, utan
att frukta något där inne fördolt levande väsen. Än
tyckte hon sig se de glänsande ögonen på en räv
eller ett varglo, än väntade hon att en orm skulle
kräla fram ur det mörka svalget.
Också nu kastade hon forskande blickar mot denna
bergkungens vidöppna, breda mun, men allt var natt¬
svart, tyst och stilla.
Hon satte sig på det mossklädda stenblock, som
till följd av sin form nästan liknade en soffa, till vilken
naturen själv artigt tycktes inbjuda den besökande.
Som hon satt där, fick hon plötsligt höra smygande
steg, och hon upptäckte framför sig Anders Samuel,
som vid åsynen av Gundla stannat förvirrad.
—
Välkommen, herr kyrkoherde! började Gundla, för
att bryta den pinsamma tystnaden, som redan varat
några sekunder. Ni har begärt ett möte, och ni finner
mig här. Min kärlek, min oro för min far förklarar och
ursäktar min svaghet att göra er till viljes. Vill ni ha
den godheten att genast säga mig de skäl, som förmått
er att skriva mig till.
—
Dessa skäl äro otaliga, mamsell Gundla! Dessa
skäl kunna inte utvecklas i flygande, ni måste nödvän¬
digt ge mig litet tid att andas efter stengetspromenaden.
Vi kunna ju sätta oss här, soffan tycks vara beräknad
för ett stort samkväm. Var så god och tag plats. Jag
bjuder på bergfruns vägnar.
Men Gundla förblev stående.
—
Tiden skyndar, solen sjunker, och den här dystra
grottan blir då plötsligt ännu mörkare. För allt i
världen, herr kyrkoherde, vad har ni att berätta, som
rör min far?
Anders Samuel visste icke hur han klokast skulle
ställa sitt tal. Om han började tala om Gundlas far,
skulle hon ej sedan ge sig ro att lyssna till förtro¬
endet om hans kärlek. Om han återigen genast drog
åstad med en
kärleksförklaring, skulle han måhända
oroa den hulda. Han beslöt att gå en medelväg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
