Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROSEN BLAND KAMELIOR 89
—
Er far, mamsell Gundla, har genom oförsiktighet
gjort sig skyldig till mycket graverande tjänstefel, och
skulle, om de åklagades, måhända se sig berövad sin
syssla och sitt levebröd.
—
För himmelns skull, vad är det ni säger, herr
n kyrkoherde?
—
Till all lycka kan ännu allting bli gott. Herren
skall ånyo tända trones fackla i hans själ och lysa
hans stig vid randen av avgrunden. Ovänner, verk¬
samma i det tysta, ha förtrott mig sina gemena planer
att anklaga er far, men jag har dessa personer i mina
händer, och jag vet ett sätt att tvinga dem till tystnad.
—
Men vad ha de att anklaga honom för, honom, den
ädlaste, den bäste, den dygdigaste människa på jorden?
I sin ångest sjönk Gundla ned på den mossiga
stenhällen helt nära Tovenius. Hennes kinder glödde,
hennes bröst hävde sig våldsamt. Så, just så hade
tJ Anders Samuel sett henne i sina drömmar. Den andligt
sinnade började bli en helt jordisk varelse.
—
Lugna er, skönaste mamsell Gundla! Jag har ju
si: sagt er, att ännu är ingenting förlorat.
—
Vad anklaga de honom för? upprepade Gundla.
—
Fritänkeri, irrlärighet helt simpelt, glömska av
prästens heliga ed och himmelska kall, brott mot kyrko¬
lagen. Han förnekar Gud, då han förnekar djävulen,
och han kan inte tro på saligheten, om han ej tror på
helvetet.
—
Är det ingenting annat? frågade Gundla med
lättat hjärta, ty hennes far hade ofta samtalat med
henne i dessa ämnen, dock utan att söka i minsta mån
inverka på hennes övertygelse.
—
Ingenting annat? upprepade Tovenius häpen. Har
han då redan hunnit förgifta också er?
—
Och för dessa hans åsikter skulle man kunna
anklaga honom, beröva honom hans ämbete? fortsatte
Gundla med grubblande uppsyn och utan att besvara
Tovenii fråga.
—
Helt säkert. Och värre än så, hans namn skall bli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
