Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94 JOHAN JOLIN
hon ett djupt andetag, och sjönk alldeles utmattad ned
på stenbänken.
Men snart hämtade hon sig åter, och blickade med
obeskrivlig ångest mot den hemlighetsfulla berg¬
springan, för vilken hon alltid hyst en sorts fruktan.
Därinifrån hade hennes räddning kommit, men vilken
var räddaren eller räddarna?
Solen hade redan längesedan gått ned, och skym¬
ningen inträtt under hennes spännande samtal med
kyrkoherden. Nu rådde nästan nattens mörker inne i
grottan, och gjorde den dubbelt hemsk, men Gundla
hade efter den ojämna striden knappast krafter att fly.
Då klingade mot henne ljuvliga, välkända stämmor.
—
Syster Gundla, är du där?
—
Halvdan, Halvdan, var är du? ropade Gundla
med glädje och förskräckelse.
—
Här inne i springan, jag sitter fast, men Ragnar
håller på att dra mig lös. Är otäckingen borta?
—
Ja, han är borta, gudskelov! Men, kära gossar,
hur ha ni kommit dit in, och hur ska ni komma ut
igen?
Hennes hjärta började klappa av en ny ångest.
—
Sitt bara stilla, ska vi komma in till dig, och
ha stenar och påkar med till ditt försvar. Usch, en
sådan otäcking!
Gundla kunde ingenting skönja av vildbasarna, hon
hörde endast deras samtal där nere i djupet av springan,
och vilket samtal genom bergets genljud och den be¬
klämda ställningen föreföll särdeles mystiskt.
Efter några: »Aj, aj, Ragnar! Dra inte så hårt!
Nu gick stöveln av mig! Nu går det — aj, aj! —
Vänta, håll! Dra på! — Essus, det gör ont! Jag
kläms ihjäl!» och vilka utrop åhördes under våldsam
hjärtklappning av den bidande systern, som omöjligen
kunde hjälpa de nödställda — efter ytterligare några
oartikulerade ljud inträdde en fullkomlig dödstystnad.
Gundla hörde ingenting mera.
Hon väntade ännu några minuter, långa som evig¬
heter, hon började ropa, men intet svar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
