Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROSEN BLAND KAMELIOR 95
Slutligen begynte hon försiktigt treva sig fram ur
grottan mot dess något ljusare öppning, då plötsligen
två mänskliga figurer avtecknade sig mot aftonhimmeln.
—
Gundla, är du där? sporde vänliga stämmor, och
snart tryckte systern de älskade bröderna till sitt bröst.
—
Må han nu komma, den nidingen! Ser du såna
störar vi ha, och fickorna fulla med vassa stenflisor!
Hu, vad här inne var mörkt! Ragnar och Halvdan talade
om varandra eller på en gång.
Med försiktiga steg trevade syskonen sig ned utför
bergstigen, och Gundla måste nödvändigt gå mitt¬
emellan bröderna, av vilka den ene utgjorde för-, den
andre eftertruppen. Ingen förföljare syntes till, och
snart var man nere på jämna landsvägen.
Nu haglade ömsesidiga frågor och svar.
Gossarna, som för ett par dagar sedan till sin stora
fröjd upptäckt en av kvistar och mossa alldeles fördold
bergspringa högt ovanom grottans tak och många
famnar inåt småskogen, hade så grundligt undersökt
fenomenet, att de, efter ett ändlöst krypande dels i
mörker, dels i halvdager, fått syn på dagsljuset från ett
motsatt håll, och småningom igenkänt den underbara
Frugrottan. De hade framträngt just till botten av den
springa, i vilken de från andra sidan så många gånger
förgäves sökt att inkomma.
När de nu sågo den älskade systern bege sig på
sin älsklingspromenad, gjorde de upp en liten spök¬
historia, som de skulle genomföra, och virade ihop
ett par långa lurar av näver.
Efter åtskilliga äventyr och kullerbyttor hade de på
nytt framträngt till botten av den mystiska springan,
då de till sin förskräckelse fingo på flera alnars av¬
stånd bevittna scenen mellan Gundla och »odjuret».
De kunde icke komma den älskade systern till hjälp,
ehuru Halvdan framträngt så långt, att han fastnat, men
med lurarnas bistånd och sina därigenom förställda
röster lyckades de jaga den fräcke prästen på flykten,
sedan de överöst honom, så gott de kunnat, med lösa
flisor ur bergskrevorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
