Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96 JOHAN JOLIN
Gundla och hennes bröder kommo lyckligen hem,
och mottogos av den orolige faderns öppna famn.
Sedan den unga flickan berättat allt, och visat skrym¬
tarens brev, överhopade hon den älskade fadern med
tusende frågor.
När hon slutligen erfor, att han, tvärtemot vad
kyrkoherden antytt om hemliga anklagare, själv givit
sin så kallade otro till pris åt konsistorii domslut, och
att han var fast besluten till att lämna den idylliska
komministergården, ville Gundla icke på några villkor
övergiva den betryckte fadern, utan genast skriva ett
återbud till fröken von Dörben.
—
Nu har jag ju ytterligare skäl att tillstyrka din
resa, invände pastorn, nu, då jag därigenom får ett
bekymmer mindre, det för din framtid.
—
Ja, ja, du kan ha rätt, instämde Gundla med
drömmande uppsyn, medan de gyllene frukterna av
hennes uppodlade talang glänste för hennes inbillning.
—
Tror du dessutom, att jag inte numera kan på¬
räkna i Tovenius en verklig dödsfiende, som skall upp¬
bjuda allt, för att förbittra mitt liv! Nej, långt hellre då
fullkomligt armod på en annan ort, än en knapp
bärgning här, men som förgiftas av dagliga strider.
Jag har redan tänkt på att öppna en skola i staden,
då jag ju på samma gång kan kostnadsfritt under¬
visa mina egna söner.
—
Men vad kan väl den usle kyrkoherden göra dig
för ont? invände Gundla tvekande. Han måste ju alltid
frukta det vapen du har till försvar, det där brevet,
som du ännu håller i handen.
—
Ja, det är sant, mitt barn, men för sådana vapen
har jag en utmärkt rustkammare.
Pastor Hjort lade brevet sakta på den flammande
kakelugnsbrasan.
Gundla betraktade sin far med hänförelse.
—
Och dig skulle man våga anklaga och döma, dig,
du ädle, kärleksfulle! Hon kastade sig under tårar
till faderns bröst.
Och under tårar, strömmande tårar, åtskildes den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
