Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROSEN BLAND KAMELIOR 121
in till den sköna svenskan, men sannolikt var den nu
tillbommade tapetdörren en annan ut- och ingång till
den lilla våningen.
Gundla hade emellertid under sina små bestyr tänt
sin lampa, och fortsatte nu vid dess sken sina nyss av¬
brutna drömmerier.
Hon tog fram sin lilla medaljong, som hon icke på
så länge betraktat, och som erinrade henne så livligt om
det nu av far och bröder övergivna kära hemmet och
om hennes svärmerier i Frugrottan.
Plötsligen spratt Gundla till, då hon mötte elfen-
bensynglingens blickar. Det var ju helt och hållet baron
Fingals ögon. Nu fidk hon ju reda på var hon hade sett
dessa milda, trånfulla och ändå ibland så eldiga blickar
förr. Och detta ansiktes vackra oval, det lockiga mörka
håret, den fina näsan, den svällande lilla munnen, med
sin svaga skuggning av det framtida skägget, hade
icke allt en sorts likhet med det numera så manligt
sköna anletet hos hennes landsman?
Visserligen voro dragen vida kraftigare hos Fingal,
men kunde icke detta vara de skilda årens eller möj¬
ligen också målarens fel? Alltnog, det vore ju icke alls
omöjligt, att Gundlas okände yngling vore åtminstone
en bror till Fingal, om icke bilden föreställde rentav
honom själv i yngre år.
Gundla kunde icke nog förundra sig över att hon
icke funnit denna likhet förr, och att hon, om hon
också en tid försummat sitt ideal, icke hade bilden
livligare inpräglad i minnet.
Men plötsligt erinrade hon sig fröken von Dörbens
skildring av sin motvilja för bilden och av hennes
tillämnade makes dåliga karaktär.
Skulle det vara möjligt? Kunde baron Fingal vara
denne sedefördärvade unge man, om vilken fröken
von Dörben talat, kunde han med sina skälmska blic¬
kar, sitt lekande, intagande umgängessätt, vara denne
yngling med de rena, milda Johanneslika dragen?
Hur skulle hon få denna gåta löst, och hur skulle
hon, om Fingal och elfenbensynglingen vore samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
