Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124 JOHAN JOLIN
•litet som guldsmeden rår för att han värderar musslans
pärla högre än vaxfabrikantens?
Om ni inte bär en fager mask, och ert hjärta är lika
okvinnligt och omilt som hela er apparition är tilldra¬
gande och fängslande, så bevilja mig några minuters
samtal, ostört av denna lilla behagsjuka, misstänksamma
och halvbildade fransyska, som slumpen gjort till er
värdinna. Bestäm själv den plats, där vi kunna råkas.
Jag är för grannlaga att erbjuda min våning, lika litet
som det är möjligt för mig att utan uppseende göra
ett besök hos er. De offentliga promenaderna äro
för mycket befolkade, och vintern har berövat oss
boskéernas skydd. Vore ni katolik, skulle jag propo-
nera er en av de avlägsnare kyrkorna, men som god
protestant hyser ni säkert, ni — liksom jag — en viss
obenägenhet för att göra Herrens hus till en börsplats
för enskilda affärer. Alltså, ljuvaste mamsell Gundla,
gör själv ett val, kvinnan är ofta, för att inte säga alltid,
skarpsinnigare än mannen. En porteur-commissionaire,
tystare än en egyptisk präst, och som burit mitt brev
till er portvakt, väntar på min befallning hela morgon¬
dagen vid trappan till la Madeleine. Ni kan med trygg¬
het lämna ett svar i hans händer, och jag har befallt
honom att blunda så fort han ser någon högväxt dam
nalkas honom, ifall hon skulle ha förgätit sin skyd¬
dande slöja.
Jag håller mig inne hela morgondagen och anser
mig som en patient, sjuk av plågande oro, oron över
att på något sätt ha misshagat er.
Er hängivne landsman
Fingal Elghjerta.y>
Gundla läste brevet omigen och var nära att ännu
en gång trycka det till sina läppar. Hon hejdade
sig dock på halva vägen och satte på sig en så
värdig min, som om baron Fingal varit närvarande och
det gällt att hålla den »hängivne» landsmannen inom
tillbörlighetens skrankor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
