Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROSEN BLAND KAMELIOR I25
Vad skulle hon göra, vad svara?
Hon önskade ju själv ett samtal och slapp nu hela
risken att begära ett sådant. Men ett möte utan vittnen
med en ung, vacker, farligt vacker man, en man på
modet, en husarlöjtnant, det hade dock ett visst släkt¬
tycke med rendevu.
Och varest en plats, där icke spejande ögon kunde
upptäcka det unga paret och med ens göra den oskulds-
rena flickan till ett mål för smädelsen, ty att hemligen
mötas, det är att äiäka varandra i Paris.
Gundla gick under rådvillhetens olidliga kval av och
an i sin lilla kammare.
Då hördes återigen det mystiska ljudet, tonen från
violoncellen. Gundla spratt till, ty hon hade alldeles
glömt bort tapetdörren.
Men nu började alla dessa små gnomer, som heta
list, fyndighet, lögn, svek och bedrägeri, dansa sin ring¬
dans kring kvinnlighetens och oskuldens genius i den
unga flickans själ, alla dessa »helvetets gesanter, djä¬
vulens tjänsteandar», såsom kyrkoherden Tovenius skulle
ha titulerat dem, stormade fram från sin avgrund.
Liksom denna avgrund icke kunde ligga närmare till
hands, ligga vägg om vägg med himmeln i ett män¬
niskohjärta.
Gundla stirrade på tapetdörren och tänkte: »Vart
månde den där dörren leda om inte till baktrappan
i huset, och vad vore behändigare, än att begagna denna
väg till ett möte i mitt eget rum och alldeles ostört av
självaste madame Regnier, som, om hon också skulle
komma hem, alltid brukar sitta i sin sängkammare
medan jag här inne skriver mina brev?
Vad kan dessutom hända mig i den hygglige unge
mannens sällskap?» tänkte prästdottern, van att alltid
förtro sig i Guds hand. »Är inte hans brev, likasom
hela hans uppförande mot mig, så vänligt, så broder¬
ligt? Mitt hjärta tycker sig ha känt honom i många,
många år, fast det darrar litet i hans närvaro, och
skulle han också vara en och samma person som min
yngling i medaljongen, så är det inte möjligt, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
