Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I38 JOHAN JOLIN
den bostad hon ohelgat och den ateljé, där hon var
en ovärdig elev.
Madame Latour, som förde ordet, kastade på den
arma flickan en triumferande blick, medan hon skänkte
Fingal en annan, full av outsägligt förakt.
Gundlas ögon stodo fulla av tårar.
Men nu blossade husarlöjtnanten upp i full låga,
och glömde alldeles bort sin artighetsroll. Han visade
de båda oförskämda damerna på dörren, och förklarade,
att om de ej genast avlägsnade sig, skulle han nödgas
bära dem ut ur sin fästmös fridlysta kammare, som
vore hennes, så länge hon betalar sin hyra med eller
utan kontrakt. För att påskynda avmarschen, bjöd han I
en arm åt vardera av de ursinniga flöristerna.
Men dessa ryggade långsamt ut i salen under en ii
dusch av anatemer över barbarerna från björnarnas !
land, och förklarade att de genast skulle tillkalla polis
och anordna skandal, vilken skulle för alltid bränn¬
märka det oförsynta älskande paret.
Fingal önskade dem framgång i sina ädla strävanden
och reglade dörren. Han skyndade fram till den arma
Gundla, som nedsjunkit likblek på en stol, strykande
sig med handen över pannan, för att kunna få en
redig bild av allt som passerat. Han böjde knä för
den sköna, och överhöljde hennes händer med brin¬
nande kyssar, i det han melodiskt viskade:
—
Förlåt, förlåt min oförsynthet! Men det var jubara
för att rädda er heder, som jag så där plötsligt vände
ut och in på mitt hjärta. Ännu har ni ingenting lovat
mig. Ni är fri, och allt har endast varit en komedi,
men som genom ett ord från era läppar kan göras
till den ljuvaste verklighet. Gundla, förtjusande Gundla!
Byt de tårar, jag framkallat genom min oförsiktighet,
till glädjetårar, som skola bekräfta min lycka.
Fingal talade ur djupet av sitt lättrörda hjärta, och
han kände vad han sade, därför klingade hans röst så
ljuvligt. Det var ju alldeles som om medaljongens
yngling genom en trollmakt plötsligen fått en stämma,
lika mild och svärmisk som hans ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
