Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148 JOHAN JOLIN
dan delfinerna vid hennes fötter sprutade vattenstrålar,1!
som härmade den mångskiftande ekläreringens alla ny-)
anser. En sakta musik bakom paviljongen hördes nästan!
framviska den kära sången Näckens polska, och över:
huvudingången prunkade i svenska färger ett konstrikt
illuminerat G. H. samt årtalen 1833 och 1852.
Bakom järngallret och dess häck syntes gårdens folki
förundrade betrakta feeriskådespelet, men i själva träd-’;
gården fanns ingen mera än Gundla och Fingal, och;
det täta lövverket av en stor buske dolde dem full-!
komligt för de nyfikna.
Vid de ljuva hemlandstonerna kommo tårarna i
Gundlas sköna ögon, men då hon blev varse sinai
initialer, trodde hon att bokstäverna betydde någon-:
ting annat.
—
Vad vill allt det här säga? viskade hon till Fingal.!
—
Det vill säga, att vi båda äro för i afton ensamma
härskare över den här lilla förtjusande trädgården, i
vilken vi ogenerat spisa vår middag. Om vi icke vilja;
störas av betjäningen, sätta vi endast våra tallrikar på;
det här lilla spegelbordet. En tryckning på en fjäder
kommer bordet att vända sig, och förse oss med nya.;
rätter, under det vi njuta av lyckan att med bra litet:
besvär servera oss själva.
—
Men varför all denna praktfulla eklärering? Och!
vad betyder det där strålande G. H.?
—
Gundla Hjort — naturligtvis.
—
1833 och 1852! Skulle...
—
Skulle hotellvärden ha reda på min födelsedag?
ämnade min Gundla fråga, och jag svarar å hans vägnar:
Ja! De ä utomordentligt artiga karlar, de här hotell-1;I
värdarna, och då jag för tre dagar sen var här ochl:
beställde vår lilla middag, anade han bestämt, att jaget«
ville på något sätt fira min älskade fästmös nittonåriga;
födelsedag. Mannen är inte utan smak, inte sant?
Men nu spelade den osynliga orkestern upp ett pot-
purri av svenska folkmelodier, liksom för att giva;/
ökat värde åt Fingals smekande ord.
Gundla kände sig alldeles tillintetgjord av så mycken r>:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
