Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROSEN BLAND KAMELIOR 149
rörande uppmärksamhet. Hon hade själv helt och hållet
förgätit sin högtidsdag under tankarna på den nya
värld, kärlekens värld, i vilken hon lustvandrade, och
den fest, som nu var anordnad så fint och poetiskt,
ensamt för hennes skull, blev henne genom sin full¬
komliga överraskning dubbelt dyrbar.
—
Men varifrån får en fransk orkester våra härliga
hemlandstoner? frågade hon, medan hon ännu dröm¬
mande stannade i paviljongens dörr.
—
Från den, som anskaffat dem, den, som förmo¬
dade rätt, då han trodde, att de skulle göra Gundla
glädje.
Ack, Gundla frågade ingenting vidare, hennes blickar
fördjupade sig blott i de sköna, milda ögonen hos hen¬
nes beundrare. Hon kände sig, den tarvliga, fattiga
prästdottern, i detta ögonblick föremål för en nästan
furstlig hyllning. Och denne man, som förslösade en
sådan summa endast för att skänka henne ett nytt
prov på sin ridderliga hängivenhet, denne man satt
bredvid henne, färdig att gissa till hennes minsta önsk¬
ningar, färdig att ägna hela sitt liv åt hennes lycka.
Den stackars flickan hade aldrig känt sig så översäll
som i detta ögonblick. Alla hennes förmätna drömmar i
Frugrottan om rikedomens fröjder och om en tillvaro,
höjd över de prosaiska vardagstankarna på ekonomisk
bärgning, hade ju blivit förverkligade, och gamla Saras
»stolta prinsessa» satt där ju nästan lik en verklig
prinsessa i en lustgård, tagen ur Tusen och en natt,
och omgiven av osynliga tjänsteandar, färdiga att lyda
hennes minsta vink.
Det serverande spegelbordets sinnrika mekanism
roade Gundla övermåttan, och hon hängav sig med
barnets yra glädje åt stundens lycka.
Fingal visste så många anledningar varför man kunde
tömma en skål tvemännings, att Gundla, som för att
göra honom till viljes, åtminstone läppjade på de
många fina, men förrädiska vinerna, till slut kände sitt
huvud liksom omtöcknat. Men än dracks ju en skål för
hennes far, än för hennes bröder, än för dagens hjält-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
