- Project Runeberg -  Rosen bland kamelior /
152

(1928) [MARC] Author: Johan Jolin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I52 JOHAN JOLIN
Hon följde med ögonen de små pappersfjärilarnas
flykt bort över hustaken, och kastade ännu en
gång en
mätande blick ned i djupet framför sig. Hon slog där¬
efter sina händer samman, liksom för att knäppa dem
ihop till en bön, men läpparna tycktes ha glömt alla
ord, och skälvde blott under den starka sinnesrörelsen.
Omsider tycktes hon komma till någon sorts be¬
sinning och kastade en prövande blick kring det lilla
rummet. Hon började skyndsamt packa in några res-
effekter, och sedan detta var
gjort, skrev hon ännu en
gång några rader, vilka hon förtydligade med ett
par banknoter, och fästade det förseglade brevet med
en nål i toalettspegeln.
Återigen störtade hon sig på knä på golvet, och
försökte än gråta, än bedja, men intetdera lyckades
den arma.
Hon skyndade nu med samma brådskande iver utför
trapporna till den väntande kusken, som lade tömmarna
över hästryggen, och ilade upp efter den kappsäck, hans
hemlighetsfulla dam släpat utom dörren.
Den gamla portvakterskan såg helt förvånad ut över
denna högst märkvärdiga brådska, och sökte inleda en
konversation först med kusken och sedan med den be¬
slöjade damen, men hon fick intet annat svar än ett
tiofrancsstycke från den senares hand. Det var dock
ett svar som talade och tycktes bjuda gumman att tiga.
Hon nickade därför endast ett vänligt tack som gengäld
för den klapp, hon fick på skuldran, och öppnade djupt
nigande porten.
Den okända viskade några ord i örat på kusken,
ty en förbifarande omnibus med sitt dövande buller
förtog ljudet av hennes darrande stämma.
Kusken satte sig åter upp och körde så fort som
någonsin en fiacrekusk får köra i Paris.
I den lilla täckta vagnens innersta hörn drog sig den
beslöjade kvinnan tillbaka, och framtog ur sin klän-
ningsficka ett uppbrutet skrynklat brev. Det var skrivet
på dålig franska och med lika dålig handstil. Hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:31:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/roskameli/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free