Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROSEN BLAND KAMELIOR ISI
XIV.
Flyktingen.
På morgontåget till Paris den följande dagen syntes
en djupt beslöjad kvinna med brådska och ängslan leta
efter en kupé, i vilken hon kunde vara allena.
Då och då stack hon oroligt huvudet ut genom
fönstret, och en gång röjde hennes ställning nästan
ett försök att kasta sig ut under trängens fulla fart.
Konduktören gjorde ett varningstecken och strax där¬
efter ett besök utanför kupédörren, för att spionera
på den underliga, beslöjade damen.
Vid framkomsten till Paris tog hon genast en fiacre,
och lovade kusken drickspengar, om han körde det
fortaste han kunde till ett uppgivet ställe.
Den beslöjade kvinnan rusade uppför några branta
trappor till sin bostad, kastade häftigt upp fönstret,
som vette åt en mörk gård. Ett ögonblick såg det ut
som om hon ämnat störta sig ner i det dystra svalget,
för att krossa sitt huvud mot stenläggningen i djupet,
men nästa sekund kastade hon sig på knä framför en
liten soffa och dolde ansiktet i sina händer. Ingen
snyftning, ingen klagan, ingen suck hördes från den
oroliga, endast ett sakta stönande ljud, som om bröstet
varit sammanpressat under någon plågande tyngd.
Slutligen satte hon sig vid ett litet skrivbord och
skrev ett långt brev, men under många avbrott. Ögonen
stirrade nästan som en vansinnigs på papperet, vilket
äntligen lades i ett brevkonvolut.
Hon började ännu ett annat brev, men när hon
hunnit några få rader, rev hon sönder det i små bitar
under ett hånskratt och strödde dessa sedan ut för
vinden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
