Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
l6o JOHAN JOLIN
—
Vart för ni mig, ogudaktiga människa? stammade
Tovenius, som inom sig skälvde av raseri över krono¬
fogdens gyckel och sin egen vanmakt.
—
O, Israel, dina profeter äro såsom rävar i öknen’
replikerade kronofogden.
—
Vart för ni mig? frågar jag. Gudsmannen stan¬
nade vid porten till pastorns hus.
—
Till tvättbaljan, förstås. Ni vill väl inte visa er
sådan ni verkligen är inför hela staden? Ni ser ut som
om ni krupit tvärsigenom hela Frugrottan vid Luggavi-
forsen, och där bor djävulen och hans anhang, såsom
Gundla Hjort berättat. Det lär verkligen vara en av av¬
grundens lönnportar. Inte sant? Ni känner till lokalen?
Anders Samuel vred sig under tortyren och följde
stillatigande som ett offerlamm, ty han insåg nödvän¬
digheten att så snart som möjligt bli kvitt den del av
diket, som han bar på sig, och som så borttog ända
till sista skymten av hans prästerliga värdighet.
Men inom sig svor han att hämnas så som han
redan ofta gjort det, med giftiga hänsyftningar från
predikstolen på dem, »som makten och ordningen ha
om händer».
Anders Smauel visste icke av, att pastor Hjort helt
nyligen flyttat sin skola och sin bostad till det an¬
språkslösa kyffe, vari gudsmannen nu av sin plågo¬
ande infördes. Han skulle, om han det vetat, säkert
hellre gått, som föremål för allas åtlöje, tvärsigenom
hela staden, än att utsätta sig för ett möte med den
man, vilken han på så många sätt förorättat.
Vid inträdet i förstugan syntes gamla Sara med hand¬
fat, tvål och handdukar gå in i det rum, i vilket fru
Tovenius omhuldades på bästa sätt av pastor Hjort,
som icke kände den person, åt vilken han ägnade
sina omsorger.
—
Det var en välsignad människa att smutsa ner sig!
utropade Sara till kronofogden. Hon är som en lerkaka
hela varelsen, och ändå låg hon ovanpå sin herre och
man. Men si diket är väl alnsdjupt i botten. De hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
