Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROSEN BLAND KAMELIOR 159
—
Vad i all världen, ser och hör jag rätt? utbrast
kronofogden på en gång skrattande och förargad. Är
det hans helighet, kyrkoherden Anders Samuel Tovenius,
som så här för första gången visar sig riktigt omaske¬
rad? Ja, si det kan jag kalla ett ansikte, som är själens
levande spegel.
Tovenius kunde ingenting svara under harmen över
sitt nya missöde, det att råka i händerna på sin grym¬
maste förföljare. Slutligen bad han dock om vördnad
för olyckan och för sabbatsdagen, samt anhöll att
utan något opassande gyckel bli förd till sin fru.
—
Ah, du store san’kt Anton, kortmålare i livstiden!
återtog kronofogden, vars sinne för det komiska be¬
segrade hans känsla av harm vid mötet med den elän¬
dige prästmannen. Var det kyrkoherdens lilla söta fru?
Den rika änkan efter lanthandlaren i Södra Luggavi-
kulla? Gubben idkade lönnkrögeri, det vet jag bäst
som kronofogde, och skåpsöp ihjäl sig till slut. Gud
bevare hans änka för sådan ändalykt! Har den äran,
herr kyrkoherde! Hur är det fatt, skåpsuper kyrko¬
herden också numera, att döma efter kullerbyttan så här
tidigt på morgonen? Eller slog brännvinet från anno
1780 så i huvudet, att ruset inte dunstat bort ännu?
—
Det är endast förhärdelsen, som kan håna en
olycklig! stönade Tovenius, som icke ens hade trösten
att själv kunna torka rent sitt ansikte, ty händerna
voro ordentligt behandskade med tjock blålera.
—
Se så, var lugn, herr kyrkoherde! Jag känner
medömkan med en så djupt fallen medmänniska, att
dyn ännu skenbarligen klibbar vid honom. Men begär
inte medlidande, då ni inte det ringaste har skadat er.
Om jag hade en eldtång, skulle jag med den föra er
in till er ämabla fru, änkesuputskan, men nu nödgas
jag visa er vägen på vederbörligt avstånd. Jaha, så
liten karl ni är, har ni ändå tycke för stora fruntimmer,
ty er lilla fru tycks hålla i vidd vad Gundla Hjort höll i
höjd. Så där ja, framåt marsch till tvättfatet! Om
det bara är möjligt att finna så mycket vatten, att
det förslår att tvaga ers helighet ren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
