Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROSEN BLAND KAMELIOR 167
Tårarna strömmade ned på kronofogdens röda kinder,
och hans röst var alldeles sönderbruten av rörelse,
då han efter många pauser omsider slutat läsningen
av brevet. — Arma, arma barn! Varför kom du nånsin
till Paris? var allt vad gudfadern förmådde frampusta.
Men pastor Hjort reste sig till hela sin vördnads¬
bjudande längd, hans händer knötos samman så, att
senorna tycktes vilja brista, hans ögon vidgades och
sköto blixtar, medan dovt som en avlägsen åska föl¬
jande ord rullade fram mellan hans sammanbitna
tänder:
—
Kärlekens Gud, du, som bjuder ditt varde frid,
förlåt en vansinnig faders känslor, men — ve, tio
gånger ve och förbannelse över nidingen, oskuldens lönn¬
mördare, vilken än han vara må! — Jag känner, att om
han stode inför mig i denna stund, så sloge jag honom
till jorden med min knutna hand! Ja, förlåt mig det,
du mildhetens och försoningens Gud, jag är en usel
syndig människa, som ännu på långt när inte är herre
över sina lidelser. Jag känner att jag kunde bli en
annan Kain, ja, jag skulle döda på stället mitt arma,
oskuldsfulla barns förförare!
Pastorn hade, under det han lössläppte sin vrede,
höjt sin stämma mer och mer, tills den slutligen ska¬
kade hela hans varelse. Vid uttrycket »döda på stället»
slog han sin senstarka hand i skrivbordet, så att dess
skiva rämnade i två delar.
Sedan sjönk han ner som förut och skylde ansiktet
med sina händer, i det han sakta frammumlade:
—
Vem är han? O, vem är han? Vad är det för
brev hon menar, och vari hon talar om honom? Mitt
arma, arma barn!
Därpå utropade den förkrossade fadern med en för¬
tvivlan, som gav sig luft i hans högljudda stämma:
—
Fader i himmeln! Är det kanhända så du vill tvinga
mig att tro på en djävul?
Men nu syntes kronofogden plötsligt resa sig upp
från sitt soffhörn och tillvinka sin vän ett tecken att
vara tyst. Själv vände han sitt huvud lyssnande åt den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
