Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
l66 JOHAN JOLIN
niskor. Du får ingenting höra från mig kanhända
på åratal, tills jag, likt den förlorade sonen, uppsöker
dig och kryper fram på mina knän till ditt förlåtande
hjärta; ty då — jag svär det vid min själs eviga
väl — skall jag åter vara värdig att kallas ditt barn. Till
dess vill jag arbeta, bed.a, grå a, gottgöra, försor.a, men
älska vill jag aldrig mera på jorden, annat än dig,
mina bröder och honom, din trofaste vän, min guffar,
om vars ömhet du skrivit så rörande. Må han och
bröderna strö rosor på din stig, som jag höljt med
törnen, och må Gud, all kärleks Gud, förlåta den,
som fallit offer för sin oskuldsfulla tro på kärleken.
Om du någonsin träffar honom, vilken jag älskat lika
högt som jag honom nu föraktar, så fly den eländige
som pesten, ty han skulle kunna bedraga även dig, men
om du gör bekantskap med hans fader, så öppna ögo¬
nen på den ädle mannen för sonens uselhet, innan
denne inför hela världen brännmärker det ädla namn
han fått i arv från ärorika fäder. Förskona dock mitt
ringa namn från skymfen att nämnas, ty det finns ingen
räddning mera, allting är och blir förbi mellan honom
och mig. Jag känner inte längre den eländige.
jag hade ämnat mig hem med flyttfåglarna, nu är
jag själv en stackars fågel, vilsnare än de. Jag har inte
mod att läsa ett brev från dig, du får inte ännu veta
var jag dväljes, jag är inte värdig att tillskriva dig,
därför skall du på annat sätt få veta om jag lever.
Mina små besparingar skola leta sig en väg till mina
bröder. Men det är flitens hand, som först skall samla,
innan systerkärlekens ber att få giva.
Och nu släpar jag mig fram på mina knän och
tigger dig om miskund. Din olyckliga dotters kyss
brinner på din hand, o, stöt mig inte tillbaka! Renad
genom det grymma straff, jag frivilligt pålägger mig,
det att leva skild från dig och mitt kära fosterland,
skall jag, om Gud i sin nåd det så tillstädjer, en dag
ånyo våga kalla mig
din Gunclla.
Paris den 15 april 1852.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
