Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROSEN BLAND KAMELIOR 175
hennes händer fatt i det olyckliga brevet, som hon fått
inlämnat till sig den lyckliga kvällen i Versailles, brevet
från »mademoiselle Césarine», vari hon, Fingals bekanta
brunett ifrån parken, avslöjat den unge vivören. Hon
ämnade sönderriva denna förkrossande erinran om resan
till Versailles, men hon genomläste dessförinnan ännu
en gång detta brev, som var ett sådant fattigdomsbevis
i fråga om uppfostran, men en så rik källa till de sorg¬
ligaste reflexioner.
Den arma varelsen hade fäst sig vid Gundlas utse¬
ende av en anche gadien1 såsom uttrycket var stavat,
och bad om ursäkt för sitt råa beteende i parken.
Hon beskrev i livliga färger sin första kärlek och
hur den blivit sviken av Fingal, och hon varnade
nu la bele ainconnue för vådan av att sätta lit till
en man, som på tre eller fyra år haft ett halvt dussin
kärleksaffärer. Det var icke av chalousi utan av am-
mité mot den vackra blonda kvinnan, som hon hade
skrivit denna varning, ty hon avskydde numera den,
som svikit hennes första oskuldsfulla kärlek, hon älska¬
de ingen människa på jorden, hon älskade blott nöjet,
och konsten att glömma livet och döden.
Men när Gundla slutat läsningen, tände hon brevet
på ljuslågan och stirrade djupt begrundande på askan,
som föll ned på staken. Ett litet flarn, ljusare och
lättare än alla de andra, höjde sig upp mot taket och
svävade där en stund, innan det upplöste sig i atomer.
—
Arma, olyckliga kvinna! suckade Gundla, bekla¬
gansvärda Cesarine! Måtte himmeln giva mig en var¬
ning, en vink om räddning genom dig! Nej, jag skall bli
luttrad, renad, förädlad genom sorgen, den skall inte
draga mig ner i dyn. Liksom det där lilla flarnet
skall jag sträva mot höjden, tills jag liksom det förintas
och försvinner. Dock, Herren Gud skådar väl atomen,
som av intet mänskligt öga kan spåras, och skapar
därav ett ädlare väsen, kanhända för högre prövningar.
Och med bönen på det tungomål, som hennes mor
lärt henne, somnade den unga svenskan på det engelska
hotellet.
1
Ange-gardien, skyddsängel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
