Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROSEN BLAND KAMELIOR 185
XVIII.
Herrarna till Ragnarsnäs.
—
Ja, min käre Fingal, så stå våra affärer. Du ser,
att det inte är utan orsak jag hemkallat dig, ty den
vackra egendom, jag ämnade överlämna skuldfri åt
min ende son, har genom dennes eget lättsinne och
överdådiga levnadssätt blivit inte så obetydligt gra¬
verad.
Husarlöjtnanten rodnade vid den rättvisa förebråelsen
från baron Hans på Ragnarsnäs, men sökte avväpna an¬
märkningen med en motanmärkning.
—
Men, min älskade far, ha då inte dina palatslika
byggningar kostat någonting? Din storartade ladugård,
ditt präktiga nya skolhus, ditt sjukhus och din så
kallade fattigstuga, som den förbifarande kunde ta för
ett litet slott? i
Om Fingal Elghjerta ännu icke glömt att rodna,
så hade hans vördnadsvärde gamle far gjort det ännu
mindre. Baron Hans’ bleka kinder blevo purpurröda
under sonens svar, och han bet sig i läppen, för att
icke blossa upp mot sin älskling.
Fingal reste sig för att gå, men just som han var på
väg att försvinna, undanskymd genom ett par gammal¬
modiga, rikt skulpterade bokskåp för den i arbets¬
rummet inträdande, såg han en ung sorgklädd dam
smyga sig på tå fram till baron Hans, som vände ryg¬
gen åt ingångsdörren, och skälmaktigt sätta sina små
händer för hans ögon.
Den fina, smärta gestalten svävade så behagfullt
över golvet, att Fingal icke kunde neka henne sitt er¬
kännande såsom en av gracerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
