- Project Runeberg -  Rosen bland kamelior /
186

(1928) [MARC] Author: Johan Jolin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

186 JOHAN JOLIN

Vem är det? frågade damen under ett komiskt
försök att härma en basröst.

Någon av mina dikesgrävare, svarade baron Hans
muntert. Det hör jag på den barska rösten, och det
känner jag på de grova händerna.
Men nu kysste Eleonore von Dörben, i det hon
lämnade sin roll till spillo, sin förmyndare på pannan.
Det var hon, som kommit till sin gode förmyndare,
vilket den gamle herrn på Ragnarsnäs blivit, sedan
hennes far dött under en resa till Rom, dit han farit
för att finna värme, men i stället mötts av kyla.

Hur har du kommit hit så tyst och stilla, mitt
barn? frågade baron Hans, sedan han rest sig upp och
dragit fram en av de höga karmstolarna helt nära sin
egen. Jag har inte hört någon vagn rulla och ingen
ridhäst galoppera.

Ja, hur har jag då kommit? frågade Eleonore
skälmaktigt, när jag inte kommit åkande och inte
ridande?

Du har väl inte kommit gående?

Qående? Är det passande språk av en gammal
diplomat? Har du kommit svävande? borde han väl
säga. Ja, jag har svävat hit över ängarna och genom
parken kortaste vägen från skogvaktarstugan, där min
Galatea är kvar, medan man lagar sadelgjorden, som
brast sönder, då jag satte över farbrors stora avlopps¬
dike. I

Alltid lika oförvägen! Fick du inte minnesbeta
nog utanför pastor Hjorts?

Då skulle man ju aldrig åka mera heller, om man
kör omkull en enda gång. Men jag avbryter farbrors
skrivning. Eleonore tog av sin lilla ridhatt och slätade
sitt hår framför spegeln.

Läs själv till vem!
Eleonore läste själv över hans axel.

»Min älskade Eleonore! Mitt kära barn!» Ja, det
är ju det jag alltid sagt, att farbror är min andre
far, min bäste far, den far, som försynen säkert på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:31:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/roskameli/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free