Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROSEN BLAND KAMELIOR 189
XIX.
Bibliotekarien.
—
Nå, hur trivs min lärde vän i Ragnarsnäs’ gamla
bibliotek? frågade baron Hans, några månader efter
Fingals och Eleonores återseende, den högväxte, svart¬
klädde man, som stod lutad över några dammiga foli-
anter för att ur dessa rika flöden hämta näring för
några anteckningar.
—
Vilken skulle inte trivas, där själen kan så und¬
fägnas som här i dessa salar, och där hjärtat känner
en så efterlängtad vila från bekymren? svarade pastor
Hjort i det han gjorde en lätt bugning för sin artige
och välvillige värd.
—
Ja, jag har min sonhustru att tacka för den lyck¬
liga idén att söka upp herr pastorn såsom den lämp¬
ligaste ordnaren av Ragnarsnäs’ kaotiska bibliotek, men
hon vet likväl inte av, att jag haft min värderade gäst
hos mig redan i två veckor. De unga nygifta leva så
i sitt sällhetsrus på Munkanäs, att de inte varit här
på fjorton dagar, och som jag inte är någon vän av
festligheter och kalasliv, så har jag undanbett mig att
följa min herr son på alla de bjudningar, varmed gran¬
narna nu söka hedra det såta paret.
Samtalet spanns vidare kring skiftande ämnen, men
efter en stund avslutade pastor Hjort det hjärtliga
samtalet med några lyckönskningar till de ljusa fram¬
tidsbilderna för baron Hans och förklarade sin glädje
över att snart få göra sonens bekantskap.
—
Ni ska bli goda vänner, liksom pastorn och jag
ha blivit det; min son har lätt för att erövra hjärtan.
Och förförarens far klappade, omedveten om sonens
brott, den förfördas far på skuldran, medan de båda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
